Jenny Silver har varit artist i många år. På 80-talet, när hon hette Öhlund i efternamn och fortfarande bodde i Ängelholm, var hon dansbandsdrottning i Candela. Hon har även medverkat i musikaler och sjungit i rockbandet Holden.
Men i Melodifestivalen är hon debutant.
– Jag har helt enkelt inte lyckats hitta en tillräckligt bra låt innan, säger hon.

A place to stay, som har startnummer två i kvällens tävling, är skriven av Torben Hedlund, som hon träffade första gången i somras, på systerns bröllop.
– När han berättade att han var låtskrivare bad jag honom skicka några låtar till min platta. Jag hörde direkt att A place to stay var en superhit, säger hon.
Så låten är inte skriven för Melodifestivalen?
– Den är inte ens skriven till mig, men det hörs inte. Känslan man får av den beskriver mig väldigt bra och jag kan identifiera mig med texten, som handlar om att från ett sökande hitta hem. Eftersom det är tolv år sedan jag gjorde något solo känns det passande att göra en låt om att hitta hem.

Jenny Silver anlände till Örnsköldsvik i tisdags tillsammans med sin regissör Peter Elofsson och rivstartade med repetitionerna.
– Vi körde ett torrep på ett upptejpat gymnastikhallsgolv. Lite som von Triers filmer, skrattar hon.
I onsdags drog de officiella repetitionerna i gång och sedan dess har det gått i ett, med repetitioner, intervjuer och andra aktiviteter.

Än så länge har Melodifestivalcirkusen överträffat Jenny Silvers förväntningar.
– Det är mycket roligare än jag trodde. Jag hade förväntat mig att det skulle vara torrare. Lite allvarligt, just för att det är tv. Men det är oerhört mycket glädje.

Hur är stämningen mellan er artister. Ni konkurrerar ju trots allt med varandra?– Det är avslappnat och skämtsamt. Jag tror alla känner likadant, man är stolt över sina nummer och glad över att vara här. Och i slutändan handlar de ju om vilken låt publiken fastnar för. Jag kan verkligen inte sia om mina egna chanser men jag har lyssnat på min låt varje dag sedan jag fick den i augusti och tycker fortfarande att den är fantastisk.

Hur står det till med tävlingsnerverna?
– Jag har stått på scen med 40 graders feber, med maginfluensa och efter att inte ha sovit på 40 timmar. Man blir lite av en pansarvagn eller maskin. Spik i foten – vad är det, säger hon och skrattar.
– Det känns som att jag gjort allt jag kan. Nu är det bara att leverera det jag förberett.

De sista skälvande minuterna, innan det är din tur att gå på scenen. Förbereder du dig på något särskilt sätt?
– Jag har inga ritualer jag måste genomföra utan är rätt mycket för att "skjuta från höften". Hur svårt kan det vara att gå in och sjunga.
Men även om hon är cool nu tror hon det blir lite pirrigt när det väl gäller.
– Jag kommer förmodligen att vara dönervös fem minuter innan. Förhoppningsvis släpper det när jag kommer in på scenen.