Det är inget märkligt och så gör bjässar som Penninglotteriet och Triss också.
Lions fördelar dessutom all vinst till välgörande ändamål. Vi som är med betalar tusen kronor per år för att få jobba ideellt. Middagar och andra sociala aktiviteter betalar vi själv.

Det finns dock ett lotteri som skiljer sig markant från andra, stora som små, trots att det utger sig för att syssla med välgörenhet.
Jag tänker på Postkodslotteriet.
Här går bara 40 procent tillbaka till spelarna.
Av vinsten går ynka 22,5 procent till välgörenhet (enligt en artikel i Dagens Nyheter15 september 2009).
För mig är det en underligt låga siffror.
Och jag måste medge att det retar mig en del.

Det retar mig än mer när jag läser i Dagens Industri (4 januari) att Postkodslotteriets vd Niclas Kjellström-Matseke lyfter en lön varje år som motsvarar 5,7 miljoner kronor. Pengar som betalas ut av holländska Nova Media (Nova Media får en andel av Postkodlotteriets omsättning som ersättning för rättigheten att driva lotteriet.)
Att postkodslotteriet har ett tilltal som vänder sig till vanligt småfolk och att man dessutom försöker få verksamheten att se ut som rent välgörenhetsarbete känns som hyckleri.

Visst är programmet i tv trevligt och underhållande men åtminstone jag har tappat suget att köpa lotter efter den här informationen.
Tills företaget förklarar varför inte mer går till spelarna och välgörenhet bojkottar jag lottköp.
Istället arbetar jag vidare med Lions. Samlar in julgranar, ordnar loppis och lotteri. Och vet att varje krona går i full retur.