Enfalden firar triumfer

Vad händer när en dumhet multipliceras med en annan? Blir minus gånger minus plus, som i matematikens förutsägbara, men obegripliga värld.
Nej, det vi mötte i helgen var en svårslagen och unken symbios mellan infantilitet och senilitet, med en obehaglig eftersmak.
Lunds Universitet har tydligen en blogg. Någon ansvarig har uttryckt att det inte är ok att skriva om politik och religion då det "kan vara anstötligt". Det är här man kliar sig i örat och undrar vad det handlar om. Religion och politik är grundlagsenliga, demokratiska och moraliska rättigheter. Ja, till och med etiska skyldigheter att hålla sig med. Universitetsbloggen i Lund ryser vid tanken.

Lite mer fördjupning visar att åtminstone en bloggare tycker att "det var bra med riktlinjer". Så man vet, liksom. Så att man inte gör något fel… Eller hur ska det tolkas?

Jag har haft anledning att av personliga skäl följa bloggeriets villkor och framväxt. På ont och gott. Men något har jag förstått. Bloggen är och var ett forum under utveckling. Det finns ont om regler och knappast någon utmejslad korrekt etikett. Det är ett fritt forum, där var och en tar ansvar för sig själv. Det är ju liksom det som är själva tanken.

I samma ögonblick som det öppna torget spärras av, kommer andra torg och medier att öppnas.
Som hos de gamla grekerna, kommer däremot marknadskrafterna att sortera bort det oattraktiva, det som är illa tänkt och illa framfört. Inte helt och fullt, men i det stora hela. Men av ett universitet att förbjuda stora, existentiella frågeställningar...Hallå, hur står det till egentligen? Det ekar tomt.
Det fria ordets politik, som vi stolt värnat sedan Sokrates möter motstånd under lundensiska bokar.
Men minst lika oroväckande är lilla studentens undran till överheten. Vad får jag säga, får jag säga vad jag tycker, vad får jag skriva om, håll mig i handen så att jag inte gör fel.
Hade detta gällt en elev i lågstadiet, hade jag begripit. Men att inom ett akademiskt lärosäte – och rimligen i ung men dock vuxen ålder – fråga om lov och be om staket – det är osjälvständigt och undergivet. Det strider inte bara mot bloggandets egenart och själva existensberättigandet av bloggen. Det strider framför allt - och det är viktigare - mot den trevliga tradition av experimentlusta, nyfikenhet och mod som borde vara studentens bästa jordmån. Och alltid ansetts vara det.

Enfalden firar triumfer. Politik och religion anses kunna väcka anstöt. Och våra barns kommande läromästare ber om riktlinjer och begränsningar inför möjligheten att ge sin åsikt. Och båda parterna är överens i en ohelig allians av begränsning.