Låt inte curlingföräldrar fatta beslut om maten

En vän till mig är lärare på en skola som har en bra lunchrestaurang som skolmatsal. Trots detta är vissa av ungdomarna missnöjda. Vissa går på Burger King i stället. Andra vill bara äta mat från ett visst kök, till exempel thai.

Min vän läraren fick ett brev av en förälder som menade att eleverna borde få måltidskuponger i stället, så att de elever som till exempel föredrog sushi skulle kunna välja att huvudsakligen äta detta. Det förefaller som om föräldrar i allt mindre utsträckning försöker vänja barn vid att äta mångsidigt:
Allt tyder på att maten blir en viktig valfråga.

Trots att varje förälder har rätt att bestämma vad dennes barn ska få att äta och hur eftergiven för barnets smak man bör vara får kinkiga barns finsmakeri inte bli politik, det är inte hållbart.
Moderata kommunalrådet i Malmö Anja Sonesson tog upp sitt eget matkritiska barn som exempel på att skolmat måste tilltala maximalt, snarare än att vara klimatsmart eller närodlad. Hon efterlyste mer kött och mindre rotfrukter i skolmaten.

Barn vet knappast bäst vilken mat som är bra eller klimatsmart att äta och är därför inte särskilt lämpliga smakdomare.

Att göra det till politik är märkligt: närodlad och ekologisk mat är inte bara klimatsmart utan solidarisk med lokala odlare och därmed alltså med väljarkåren. Den som vill att deras barn ska få äta gourmetmat, eller exotiska kök, får nog snällt ta med dem på restaurang: att kräva att offentliga institutioner ska tillhandahålla det är ingen bra politik.