I en rapport från Revisionskontoret skriver man att det inte är tillfredsställande att staden saknar en nämnd som tar på sig huvudansvaret när det gäller dessa statliga bidragsansökningar för marksanering.
Om en fastighet eller ett område är förorenat och prioriterat i ett nationellt perspektiv så kan ett statligt bidrag sökas för 90 procent av saneringskostnaderna.

Men då krävs det en kommunal nämnd som tar på sig huvudansvaret för att samordna arbetet och som betalar tio procent av kostnaderna. I dag finns det ingen nämnd i Malmö som är beredd att göra det.
Lotta Onsö på revisionskontoret, som skrivit rapporten, menar att en sådan nämnds ansvar är aktuellt i ett fåtal fall i Malmö.
– Men när det blir aktuellt måste det finnas möjlighet för oss att ansöka om det, säger hon.

Enligt Länsstyrelsens lista över prioriterade objekt att sanera i länet ligger fyra i Malmö. Ett gäller en före detta bekämpningsmedelsfabrik i gamla Gullvik, plus ett objekt på nya Gullvik samt två före detta kemtvättar på gamla Sofielund.
Kemtvättslokalerna var enligt undersökningar förorenade med höga halter som även spridit sig till grundvattnet. Länsstyrelsen har därför bedömt att sanering av kemtvättarna är kvalificerade för statligt bidrag ur ett nationellt perspektiv.
Men för ett av objekten finns ingen ansvarig som kan stå för bidragssökandet och ingen nämnd är villig att ta på sig ansvaret.
– Jag har svårt att tänka mig att saneringen kommer göras om ingen kommunal nämnd tar på sig ansvaret, säger Lotta Onsö.

Miljöförvaltningen menar till exempel att huvudmannaskapet bör ligga på annan förvaltning eftersom de annars hamnar i en jävsituation där de har tillsynsansvaret över sin egen verksamhet som huvudman.
I stadens budget står det att man först och främst ska bygga på gammal industrimark. Och där är risken för att hitta markföroreningar större.

Enligt miljöbalken är det den som driver eller drev verksamheten och orsakade föroreningen som ansvarar för saneringen vid föroreningar. I andra hand är det fastighetsägaren som bär ansvaret för eventuell sanering, om denne har känt till föroreningen och köpet gjorts efter år 1999.
Rapporten från Revisionskontoret skickas nu vidare till miljönämnden, tekniska nämnden och kommunstyrelsen för ett yttrande om vilka åtgärder de ska vidta.