"Carola Häggkvist åkte

till Haiti för att dela ut parfym", "Carola tror att vi lever i den yttersta tiden, för det har hon sett på bio". Hatpåståenden haglar på webbsidor och i blogginlägg, och sångerskans Haitivisit sågas närmast undantagslöst. Frågan är om någon annan offentlig person blivit lika bryskt behandlad. Föraktad i media, och i förlängningen därmed även i folkhemmet, eftersom vår bild av Carola baseras på det vi läser i mer eller mindre illvilligt vinklade texter. Det här har skapat en polarisering. Antingen avgudar man Carola, eller skyr man henne som pesten. Mellanting tycks inte existera.

Men tillbaka till de aktuella anklagelserna. Den artikel som Aftonbladet publicerade den 3 februari, och som väckt så ont blod, inleds med orden "I 25 år har Carola Häggkvist engagerat sig i Haitis fattiga barn". Det kan vi knappast lasta henne för, va? Vidare konstateras att hon åkt till Haiti tillsammans med hjälporganisationen "Hoppets Stjärna". En organisation som, i motsats till vad smädarna vill göra gällande, inte är knuten till något specifikt samfund. Verksamheten grundas på kristna värderingar, ja, men på vilket sätt förringar det deras insatser? Förväntas vi vända oss till satanister för att biståndet ska anses vara politiskt korrekt?

Men det där om att hon gav sitt fadderbarn parfym i present? Det är ju bara så dumt. Absolut, men läser man hela artikeln framgår det att det är ett presentförslag från Carolas son. Misslyckat? Ja! Borde morsan ha avstyrt det? Ja! Borde hon ha tagit med någonting annat i stället? Ja! Har hon gjort det? Antagligen. Är det inte snudd på korkat av henne att berätta om den tänkta gåvan för pressen? Jo. Men fråntar det Carola rätten att engagera sig? Väger parfympresentsskrönan verkligen tyngre än 25 års fadderskap?

Sen har vi alla de som tror att Carolas resa till Haiti bara är ett PR-trick, ett svepskäl för att "Hoppets Stjärna" ska få uppmärksamhet till sin kommande insamling inför återuppbyggandet av organisationens skolor. Och visst kan det vara så, men i så fall är det väl ett gott syfte. Däremot kan man fundera kring syftet med Estoniaöverlevaren Kent Härstedts snabba fördömande. Vad vill han mer än att knipa billiga politiska poänger? Robert Aschberg kröp också ut i rampljuset. Raljerade i populistiska rallarsvingar. "Hon sällade sig till knäppskallarnas vaktparad" skrev han om Häggkvist. Och visst, Aschberg bör veta. Han marscherar själv i främsta ledet.

Nej, det man kan slå fast är att Carola är en sällsynt framgångsrik schlagersångerska, med en stark tro och ett svagare intellekt. Och just kombinationen av dumstrutsnaiva uttalanden och kontroversiella åsikter retar givetvis gallfeber på folk. Men när det handlar om att göra en insats för Haiti – vem är då du att kasta första stenen?

Henrik Bergkvist är kritiker och frilans inom musik och teater.