SAS är i kris. Igen!
Större delen av världens flygföretag har mycket stora överlevnadsproblem. Det är dessutom inget nytt fenomen utan har gällt de senaste dryga tjugo åren.
Konkurrensen från lågprisflyget, högre drivmedelskostnader och överkapacitet har gjort att såväl konkurser som fusioner varit vanliga i flygbranschen. Nyligen tvingades en av de stora jättarna, Japan airlines i konkurs med skulder på 116 miljarder.
Även SAS har brottats med mycket stora ekonomiska problem de senaste tjugo åren. Försöken att rationalisera har inte hjälpt. Tiden har delvis sprungit ifrån det gamla SAS-konceptet med ett flygbolag delägt av tre stater och under tre regeringars kontroll och ansvar.
Många var snabbt ute i går och ville säga nej till att staten som delägare hjälper till med ett kapitaltillskott. En del drog en parallell till näringsminister Maud Olofssons negativa inställning till att staten skulle riskera pengar i Saab. Men det avslöjar bara okunnigheten bland dessa kritiker.
SAS ägs till hälften av en svenska staten tillsammans med Norge och Danmark. Resten ligger hos privata investerare.
Staten kan inte undandra sig sitt ägaransvar och vägra ett kapitaltillskott. Skulle så ske riskeras antingen en konkurs, eftersom det är ytterst tveksamt om det finns något utländskt bolag som i nuläget vill kliva in och betala vad SAS tillgångar är värda, eller en försäljning till vrakpris. De flesta flygjättar har nog med sina egna problem för att ge sig in det hasardspel det skulle innebära att ta över SAS.
Vad regeringen kan göra tillsammans med de övriga delägarna är att dels skjuta till nytt kapital, dels trimma SAS ytterligare för att göra flygbolaget mer attraktivt för en framtida köpare. Andra lösningar finns inte.
@Byli.8.init:Lars J Eriksson