Den moderna islamska kvinnan, tänkte jag och undrade när svenska flickor skulle börja ta efter den faktiskt klädsamma huvudbonaden.

Hur klär sig dessa flickor i dag, hur lever de? Har de gått från jeans och tunn scarf över huvudet till otymplig klädsel och täckt ansikte? Det är ju den utvecklingen man kan se, först en diskret slöja som kunde smälta in i det svenska samhället, sedan en klädsel som ställer kvinnor utanför ett modernt samhällsliv.

Agendan har ändrats, från en anpassning till svenskt samhälle med bibehållen egen identitet, till en anpassning av det svenska samhället till en alltmer extrem identitet. Det svenska samhället har uppenbara svårigheter att hantera detta.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, verkar numera i huvudsak upptagen med att på olika sätt bana vägen för diskriminering av kvinnor. Å ena sidan kämpar DO för kvinnors rätt, eller plikt, att göra sig osynliga i samhället. Å andra sidan kämpar DO för att män ska ha rätt att diskriminera kvinnor.

Man kan tycka att en vägran att ta en kvinnlig chef i hand inte är något att hänga upp sig på, som Arbetsförmedlingen i Älmhult gjorde när den avbröt insatserna för en muslimsk man. Men i förlängningen innebär tingsrättens dom mot AF att en man ges långtgående rättigheter att vägra samarbeta med kvinnliga kollegor. Inom många yrken är kroppskontakt nödvändig eller oundviklig. Det gäller inom vård, inom skola, inom färdtjänst och taxi, och mycket annat.

Vi kommer också här att få se en "slöjutveckling". Det börjar med ett litet steg och riskerar sluta med att kvinnor tvingas gå ur vägen.
Det går inte att tillmötesgå ett krav på positiv särbehandling utan att samtidigt särbehandla någon annan negativt.

Hur kommer DO att agera om en icke-muslimsk kvinna söker arbete i låt oss säga en affär där ägaren kräver slöja? Har ägaren av religiösa skäl rätt att ställa ett sådant krav eller diskrimineras kvinnan om hon nekas jobbet på grund av vägran att bära slöja?
Det är viktigt att politiker och rättssamhälle snabbt markerar en konsekvent hållning. Till exempel att det är tillåtet att leva efter egna regler och övertygelser men att detta får konsekvenser vad gäller möjligheten att fungera och delta i det svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden.

Till den ändrade agendan hör inte bara de allt starkare kraven på kvinnlig underordning utan också kraven på andra gruppers underordning. Skånskans utmärkta artikelserie om antisemitismen i Malmö belyser detta. I århundraden har judar levt som en självklar och aktad grupp i Malmö. Det är orimligt att dra någon annan slutsats än att dagens allvarliga hot hänger samman med en stor muslimsk invandring. Även här behövs en mycket tydlig markering från samhällets sida. Carin Stenström