Artikeln relaterar till en utvärdering av medborgarkontoren som genomförts av kommunkontorets stab och som sammanfattats i en rapport den 11 november 2008.

En av orsakerna till utvärderingen var bland annat fullmäktiges beslut om en ny biblioteksplan för kommunen, där medborgarkontoren skulle integreras i folkbibliotekens organisation.

En missvisande rubrik med syftet att fånga öga och uppmärksamhet kan vara på sin plats under förutsättningen att artikelns text,i övrigt inte ger anledning till misstolkningar av artikelns budskap.

Tyvärr är jag övertygad om att de flesta människor uppfattar rubrikens sammanfattande budskap som att medborgarkontoren har misskött sina uppgifter.

Verkligheten är emellertid en annan, vilket även framgår av rapporten som bland annat utvärderar kommunens övergripande mål för medborgarkontorens utveckling samt hur dessa mål har uppfyllts.

Rapporten beskriver till exempel fyra målsättningsnivåer för medborgarkontorens service.

Tre av dessa har enligt utvärderingen uppnåtts på ett tillfredsställande sätt. Att den fjärde inte har uppnåtts beror bland annat, enligt rapporten, på ”Avsaknaden av klara direktiv/mål”, ”Svag koppling till politiker” eller ”Förvaltningarnas rädsla för att förlora arbetsuppgifter och resurser”.

Orsaken ligger med andra ord inte på medborgarkontorens verksamhetsnivå, utan i bristen på övergripande kommunala direktiv och styrning.

Läst så, kan rubrikens pregnanta ”svidande kritik” vara berättigad.

Det är självklart beklämmande när en journalist i en artikel, medvetet eller i brist på intresse, misstolkar den verklighet som ligger till grund för artikeln.

Men det är anmärkningsvärt att journalisten inte tar tillfället i akt att lyfta fram det som verkligen är stötande i det här sammanhanget – det faktum att kommunen då man utvärderar medborgarkontorens funktion, inte besvär sig med att tillfråga de som medborgarkontoren är till för – medborgarna – som självklart i sammanhanget bör ha värdefulla synpunkter.

Medborgarkontoren sorterade på tiden då utvärderingen gjordes under kommunkontoret.

Man utvärderade med andra ord sig själv!

En tröst är att utvärderaren verkar vara kompetent och att den föreliggande rapporten som så, är viktig som en del i en utvärdering. Det ändrar dock inte det anmärkningsvärda i att man inte tillfrågar byborna, som kommunens service riktar sig till.

Det är tyvärr den här typen av storebrors fasoner - vi vet själva bäst - som gör att många av invånarna i byarna inte känner sig trygga i sin relation till kommunen.