I höstas medverkade jag på en temadag på Nyvångsskolan i Dalby. Ämnet för dagen var "våga ingripa".
Det var ett bra initiativ. För min känsla är att färre och färre i dagens samhälle vågar ingripa när någon far illa.
Det kan vara i skolan men också i samhället i stort.
När det begås ett övergrepp kan jag tycka att det är självklart att reagera.
Men i dag verkar rädslan, eller oviljan, att blanda sig i ha tagit överhanden över civilkuraget.
Det är synd.

Var och en måste tänka igenom vilket samhälle man önskar.
Vill vi ha ett samhälle där en del kan leva rövare på andras bekostnad? Där en del genom att skrämmas får härja ostört?
Eller vill vi ha ett samhälle där vi reagerar på det som är fel och därigenom vinner gemensam trygghet?
Som polis, men också medmänniska, kan jag säga: bry er om varandra, för då är mycket vunnit.

Inom polisen brukar vi säga "var och en efter sin förmåga".
Det är sällan klokt att fysiskt försöka hindra brott (även om det naturligtvis finns undantag).
Men det finns en rad andra saker man kan göra för att få fast en gärningsman.
Observera, ring larmnumret, ta ett foto med mobilen eller följ efter.
Allt detta kommer avsevärt att hjälpa polisens arbete.

En annan sak man kan göra är att ingripa tidigt.
Berätta till exempel när någon mobbas eller är på väg in i ett missbruk.
Stanna bilen när någon drabbats av en olycka, i stället för att bara köra förbi eller ringa polisen.
Prata med den eller de, till exempel ungdomar, som begår brott eller gör fel.
Det är inte omöjligt att nå fram utan polisens hjälp.
Men det krävs en smula civilkurage.

Jag har bland annat lärt mig två viktiga saker under mina år som polis som kan vara till hjälp.
Det gäller att våga. Ingrip på det sätt som ni känner er trygga med så undviker ni rädslan. Har man ingripit en
gång så är det inte lika jobbigt nästa gång.
För det andra:
Bevittnar ni ett brott så observera även vad gärningsmannen har för skor.
Det är lätt att byta jacka eller byxor, men skorna – de sitter där de sitter.