Karate som livsstil

Av Jari Markkanen 23 FEBRUARI 2010 12.20 (UPPDATERAD 12.49)

Tomas Lindgrens liv tog en avgörande vändning när han 1971 studerade matematik på Umeå universitet. Han började träna på universitets karateklubb. Det blev en livslång passion, som har format hans sätt att tänka och leva.

I dag är han instruktör och ordförande för Lunds karateklubb, där han finner nya vägar för den gamla kampkonsten.
- Karaten har gett mig ett stort socialt nätverk, fina vänner och ett spännande liv vid sidan av jobbet som dataexpert, förklarar han. Dessutom har den gett mig fru och två barn.
Tomas Lindgren utstrålar hälsa, kraft och närvaro. Det är en muskulös, energisk man som snart fyller 60 år. Han till och med kompletterar karate med träning på gym.


Han påpekar dock att han inte är någon träningsfanatiker, utan det handlar om koncentration och målmedvetenhet, vilket han har lärt sig genom karate. Han ger sig alltid tid att vara tillsammans med familjen, med sina vänner, gå på bio, äta god mat, dricka ett glas gott vin och läsa bra böcker. Även långa resor ingår i hans livselixir.
– Jag älskar också att sitta på kaféer, speciellt där de har semlor och prinsessbakelser, säger han.

I början av 70-talet lämnade den då 22-årige Tomas Lindgren Umeå för att studera på Lunds universitet, som sina båda systrar. Trots det långa avståndet var det inget stort steg för honom att ta. Under sin tid i Luleå och Kiruna hade han redan kört bil, motorcykel och liftat till Frankrike flera gånger, till den franska Rivieran, för han älskar solen och värmen där.


Även om Tomas Lindgren är kontinental glömmer han aldrig sina samiska rötter via sin farmor, som kom från Wourbejaur i Malå/Sorsele. Hon flyttade till Gammelstad, en kyrkby vid Luleå, när hon gifte sig med kyrkoherden. I den byn föddes Tomas Lindgren.

När han bosatte sig i Lund hade karatestilen Shotokan nyligen etablerat sig i Skåne. Lunds karateklubb grundades 1973 och han var med och tränade från början i föreningen. Redan 1977 blev han dess förste medlem som lyckades gradera sig till svart bälte under en av den svenska karatens pionjärer, Ted Hedlund. Det var en prestation som hans syster Maj upprepade; hon blev klubbens första kvinna med svart bälte. Dessutom hamnade hon på femte plats i en internationell karatetävling i Japan.
Tomas Lindgren föredrog att vara instruktör och lärde känna en elev som blev hans livs kärlek.
– På en fest efter en träning dansade Gun barfota, och jag bara föll för henne, minns Tomas Lindgren.

Familjelivet och jobbet som dataexpert upptog snart så mycket av hans tid att han tvingades ta flera pauser från karaten. När hans båda barn började träna kampkonster gjorde han som många andra föräldrar; han skjutsade barnen till träningen, satt sedan och väntade på att de skulle bli klara för att sedan köra hem dem. Dottern och sonen tränade jujutsu och karate.
– Jag blev så less på att sitta på bänken och titta på när barnen tränade, förklarar han varför han började med karate igen, men den här gången med förnyad energi.
Genom sina erfarenheter som pappa fick Tomas Lindgren idén till en succé: familjekarate. Där tränar föräldrarna tillsammans med sina barn i stället för att bara titta på. Han har också infört karate för äldre på deras villkor, så att de kan träna trots en och annan skavank.
– Karate är en självklar del av mitt liv, den håller mig i form i kropp och själ, säger han, och det är bland annat den här inlevelsen han vill förmedla till sina elever.


Tomas Lindgren

Namn: Tomas Lindgren.
Aktuell: Fyller 60 år den 23 februari.
Yrke: Account manager hos Cygate AB.
Utbildning: Universitet (matematik, numerisk analys, ADB, företagsekonomi).
Bor: Docentgatan, Lund.
Familj: Hustrun Gun som ärjournalist, dottern Emma, 25 år, läser psykologi i Stockholm och sonen Peter, 22 år, läser teknisk matematik på Chalmers.
Hobby: Jag älskar att resa, framför allt till Frankrike, men ocksåLatinamerika och Kuba som jag besökte i fjol.
Engagerar: Orättvisor upprör och engagerar mig. .
Bästa filmen: Nu senast Millennium filmerna baserade på Stieg Larssons böcker. Jag blev fullständigt fascinerad av karaktären Lisbeth Salander spelad av Noomi Rapace.
Lyssnar helst till: Gamla godingar, musik från 60- och 70-talet. Elvis är en klar favorit!
Läser helst: Kriminalromaner, framför allt skotska författare, exempelvis Ian Rankin. Men en av de senaste böckerna jag läste var den otäcka och tankeväckande De välvilliga av Jonathan Littell
Blir lycklig av: Glada människor ochsemlor.
Less på: Att städa.
Bästa egenskap: Mycket positiv och samtidigt mycket snäll.
Födelsedagsfesten: Jag började fira 60-årsdagen redan i januari. Jag har en massa småfester i stället för en stor.

Twitter   Facebook   Pusha   Tipsa Tipsa en vän
FLER NYHETER PÅ
Sju år har gått sedan Sven Jernryd försvarade den morddömde Ulf Olsson, men fallet "poppar upp då och då", som han uttrycker saken.  

"Man måste kunna skilja
på sak och person"

Sven Jernryd blev rikskänd när han försvarade Helénmördaren.
Patrick Amsellem, ny chef på Skissernas museum. Kommer närmast från New York och Brooklyn museum.  

Museets juvel ska slipas

Efter 13 år i New York var det dags att återvända hem. När tjänsten som ny chef på Skissernas museum i Lund dök upp var valet självklart.
Mr Madhawk
Passionen för hockey blev en självförsörjande blogg. Några stora pengar blir det inte, betonar Johan Svensson, men det är å andra sidan inte pengarna som är grejen, utan hockeyn.  

Hockeypassionen
blev blogg och jobb

Att strunta i skolan och i stället flänga landet runt på diverse hockeymatcher låter kanske inte som något vidare karriärråd. Men för Johan Svensson var det vägen till framgång. I dag lever han på sin blogg om Mif Redhawks.
Hon fick ett gott liv till slut ändå, Lea Gleitman, även om minnena från de hemska åren på trettio- och fyrtiotalet aldrig kan försvinna.  

Mardrömmen som var sann

Det har snart gått 70 år sedan Lea Gleitman var nere i helvetet och vände.
Alve Mattisson fyller 75 år. Han har jobbat på renhållningsverket i Lund sedan 1969 och var med och drev på sorteringen av sopor i kommunen.  

Han har lärt Lund att sortera soporna

– Jag är en sopgubbe. Det har jag aldrig skämts för och jag jobbade på "skitverket" i nästan tre decennier.
Michael Tapper har undersökt hur en generation deckarförfattare beskrivit Sverige, som landet sett ut under hans egen tid.  

Deckarforskning som självbiografi

Michael Tapper har gjort en doktorsavhandling om hur samhällsförändringarna speglas i svensk kriminallitteratur och kriminalfilm.
Jessica Larsen tyckte att Trelleborgs kommun borde fräscha upp den gamla transformatorn när E6 byggdes om. Och så blev det. Foto: Håkan Jacobsson

Hon fick se sin idé bli verklighet

– Det är synd om idéer bara stannar inne i folks huvuden, tycker Jessica Larsen. Hon gav luft åt en av sina egna idéer och fick se den förverkligad.
Malin Martelius beskriver sin relation till Malmö som ett parförhållande som mår väl av lite distans. Därför bor hon kvar i uppväxtstaden Lund.  

Med en bergfast tro på ett tryggt Malmö

Att, i tider där stades rykte som hårt och våldsamt späs på av brutala mord, vara ansvarig för stadens trygghetsarbete kan tyckas jobbigt. Men Malin Martelius sporras av motgångar.
Depression
Rachel Maddux var åtta år när hon förlorade sin mamma som kämpade mot depression.  

Moderns död väckte
behovet av kunskap

Depression en vanlig diagnos i såväl Sverige som resten av världen. Möt Rachel Maddux som forskar om hälsoproblemet.
Tipsa via SMS/MMS
Skånskan.se använder cookies, läs mer här.
WEBB-TV Nyheter, Nöje, Sport.
Vi utser Skånes bästa
Skånes bästa
BLÄDDRA I SKÅNSKA DAGBLADET
NYTT: E-tidningen nu en betaltjänst - men gratis för prenumeranter.
Vad är det på tv just nu?
TV-Guide Missa inte vår kompletta tv-guide!
Läs våra bilagor