Medvind för vinden

Våra politiker står inför en rad framtidsutmaningar där det inte på förhand går att veta om det finns framgångsrika politiska lösningar. Dit hör den växande arbetslösheten, finanskrisens långsiktiga effekter, globaliseringens inverkan på välfärden, integrationspolitiken och klimatfrågan.
I jämförelse med dessa stora utmaningar finns det ett politikområde där risken för ett misslyckande för svensk del närmast är lika med noll. Det gäller energipolitiken. Få eller inget annat land i världen har så goda naturliga förutsättningar att långsiktigt skapa hållbara energilösningar som tryggar energi för värme och elförsörjning för generationer framöver. Det handlar bara om att välja ekonomiskt och miljömässigt bra lösningar och genomföra de långsiktiga besluten kraftfullt.
Sverige har ingen kol och troligen ingen utvinningsbar olja även om Östersjöns botten ännu inte är tillräckligt kartlagd. Kanske finns det utvinningsbar naturgas i Skåne, provborrningarna där kommer att ge ett svar inom överskådlig framtid. Men däremot har vi i Sverige en rad andra energitillgångar som kommer att bidra till vår framtida energiförsörjning.
Vattenkraft, torv, träråvara och markområden med gynnsamma vindförhållanden för vindkraft gör att vi står på säker mark när det gäller att klara energiförsörjningen.
Trots att vi är ett av Europas länder där förutsättningarna för vindkraft är bäst ligger länder som Tyskland och Spanien långt före oss i vindkraftsutbyggnad. Men nu sker en scenförändring. Näringsminister Maud Olofsson lanserade i går en plan där 2000 vindkraftverk, motsvarande hälften av kärnkraften, byggs till 2020. Målet är både ekonomiskt och fysiskt möjligt att uppnå. Möjligen borde det satts ännu högre.