– I forskningen finns det en drivkraft att tro på nya möjligheter. Nu vet ingen vad som händer och det är otroligt jobbigt, säger Per Larsson.

Han har en chefsposition sedan flera år på Astra Zenecat och vet att han och kollegorna kastas in i en sorgeprocess nu.
– Det är klart det är jobbigt för mig, men jag tror att jag kan jobba vidare och vara kreativ framöver. Det viktiga för mig nu är att se till att mina medarbetare mår bra, säger Per Larsson.

Det gynnar ingen att stressa i det här läget. Att prata med varandra är viktigt, menar Per Larsson.
– Jag trodde inte att de skulle lägga ner allt i Lund. Det kom som en överraskning. Jag har inte en position där jag har information om företagets strategi och planer. Nu är man i ett vakuum.

Nästan alla befinner sig i ett chocktillstånd nu och det känns inte så bra att gå ut och berätta om att man blir av med jobbet. Vem vill skylta med det?
– När jag började här var vi ungefär 400 anställda och då kände jag till de flesta. Nu är vi så många att jag inte har den kollen längre. Jag tror faktiskt inte att det finns några par där båda jobbar på Astra Zeneca, möjligtvis någon.

Just nu vet Per Larsson inte hur hans framtid ser ut, men han är inte särskilt oroad.
–Nu har jag fått det här beskedet och det gör att jag måste tänka på vad jag ska göra framöver. Vi måste få all information från företaget om vad som ska hända. Det är viktigt för mig, nära och kära.