Carlos Gonzales hälsar på släktingar, bland annat sin mamma, i sin gamla hemstad San Fernando, cirka 150 kilometer söder om huvudstaden Santiago. Det är här tidningen når honom via telefon.

Han låg och sov när de första kraftiga jordskalven drabbade landet den 27 februari.
– Plötsligt började hela huset skaka. Först förstod man inte vad det var som hände, men när huset fortsatte att skaka fram och tillbaka förstod vi att vi måste ta oss ut.

San Fernando ligger inte långt från skalvets epicentrum. Där uppmättes skalvet till 8,6 på Richterskalan; i San Fernando till jämnt åtta.
Förstörelsen är stor i staden.
– I varje gata finns det säkert åtta-nio hus som är förstörda. Och kyrkan, som var precis nyrenoverad och skulle invigas, är också förstörd.

Medierapporteringen om skalven och de fruktansvärda skador på människor och egendom de orsakat fokuseras till stor del på de stora städerna i Chile, menar Carlos Gonzales.
– Ute vid kusten ligger det många små byar där det bor många fattiga människor som ingen pratar om. Och hjälpen kommer inte dit.
I byarna är det till exempel svårt att finna vatten, berättar Carlos Gonzales.

Efter de första, stora skalven har det kommit flera efterskalv. Under natten till fredagen upplevde man i San Fernando flera mindre skalv.
– Man börjar nästan bli van. Men det är svårt att sova. Och kommer det en lastbil, ja då vaknar man av det ljudet.

Carlos Gonzales skulle egentligen ha rest hem till Malmö. Men flyget ställdes in.
– Nu har jag fått en ny tid och eventuellt kan jag komma hem den tionde mars.