Det finns 130 personer som borgar för ett lån på 200 000 kronor. Det visar på ett fantastiskt engagemang för sin by och för projektet.
Dessvärre visar inte kommunen samma gnista. Knappt någon gnista alls, om man ska vara uppriktig.

Ärendet skulle upp i kommunstyrelsens arbetsutskott (ksau) för en tid sedan men plockades bort från listan i sista stund.
När det så till slut togs upp i måndags (1 mars) så blev det avslag på Kulturkvadrantens förslag.
Vi ville att kommunen skulle ställa sig bakom ett ränte- och amorteringsfritt lån på 250 000 kronor.
När vi talade med serviceförvaltningen dagen därpå kom kommunens motbud:
man vill köpa andelar i den ekonomiska föreningen, motsvarande 100 000 kronor.

Det var ett illavarslande lågt erbjudande.
För det betyder att Dalbyborna, med Kulturkvadranten som samlande kraft, måste skaka fram 450 000 kronor istället för 300 000 kronor.
Det räcker nämligen inte bara att få ihop en halv miljon kronor för förvärvet av fastigheten, utan det måste till en del pengar för löpande utgifter. Dessa börjar ticka i samma stund som nyckeln lämnas över. El, försäkringar...

Kommunens svala intresse är trist att konstatera, inte minst i kölvattnet av de kultursatsningar som gjorts i Lunds tätort i samband med tävlingen om att få Kulturhuvudstadsåret.
Här har vi skakat fram ett lokalt, varaktigt, projekt med stor potential.
Folk i Dalby har visat stort engagemang.
Då är det sorgligt att ingen sträcker ut handen från kommunens sida.

Slöjdboden, som portal till ett unikt kulturminnesområde, riskerar att gå förlorad för offentligheten för alltid.
Jag är helt ärlig när jag säger att jag befunnit mig i ett tillstånd av lätt depression sedan i måndags.
Den känslan tror jag alla i föreningen Kulturkvadranten delar.
Och många Dalbybor med oss.