Vi bör avskaffa kvinnodagen

200 miljoner: I runda tal så många kvinnor och flickor saknas i världen. Genom könsselektiva aborter och mord på nyfödda flickor har det uppstått en absurd snedfördelning i länder som Kina och Indien, med skräckvisioner av byar nästan helt utan flickor. I krigets Kongo räknar Läkare utan gränser med att det rör sig om runt en halv miljon kvinnor och barn som systematiskt våldtagits som ett slags raffinerat samhällsomstörtande vapen. Många dör av skadorna, i princip alla förlorar sin möjlighet att ingå i samhället.

Varför ska vi bry oss om vad som händer kvinnor i främmande länder?
Om man förbigår det grundläggande rättviseperspektivet, så är Kina och Indien två av världens största ekonomier, än större kommer de att bli och deras politiska makt kommer att öka. Vad innebär det då att en generation små indiska och kinesiska flickor aldrig fick finnas? Västvärlden bör skicka tydliga signaler till dessa ekonomier att detta systematiska övervåld inte är acceptabelt och kommer att leda till problem i handelsrelationerna, som i nio fall av tio är den mest effektiva förhandlingsmetoden.
Behövs det då en kvinnodag i jämställda Sverige? Nej, vi bör verka för att avskaffa den här också.

Absolut ingenting har hänt med kvinnornas löneutveckling i Sverige sedan 1996. De tjänar fortfarande mindre än männen för att utföra samma arbete, oftast med högre utbildning. Män får ursäkta förolämpningen, kvinnor har betydligt högre utbildning i genomsnitt.
Absurt nog hänger detta på ett slags systematisk, oavsiktlig diskriminering av kvinnor från statens och det offentligas sida: kvinnor arbetar i mycket större utsträckning än män inom offentlig sektor, där löneutvecklingen är tämligen usel. Att starta egna företag har staten under många år gjort så svårt att det inte innebär ett tryggt alternativ. Nu vill oppositionen handikappa den kvinnodominerade tjänstesektorn genom att slopa rutavdraget och försäkrar sig därigenom om att lönerna även fortsättningsvis kommer hållas nere för kvinnor.

Enligt The Global Gender Gap Index, som tidigare satte Sverige som nummer ett, är vi på dekis och vi har numera halkat ner till fjärde plats på deras inflytelserika lista.
I USA, landet vi gillar att skratta åt för deras tokigt konservativa åsikter, har kvinnor gått om män i storstädernas löneliga. De tjänar inte bara mer, de tjänar mycket mer, på grund av sin höga utbildning. Men det lär inte hända i Sverige, eftersom utbildningsnivå inte hänger ihop med lönenivå här, utan med könstillhörighet. Och så var det det här med rättssäkerheten. Enligt en EU-studie som kom ut 2009 har Sverige flesta anmälda våldtäkter i Europa. Detta kan tolkas som positivt: kvinnor i Sverige drar sig inte för att anmäla en oförrätt. Tyvärr är det också så att vi har bland de sämsta siffrorna när det gäller att komma till åtal också, så det är deprimerande nog verkningslöst för de flesta att anmäla. Mindre positivt.

Att jobba för att det blir en säker värld för alla och att kön inte längre avgör individens möjligheter i livet är inget som bör dyka upp på agendan en gång om året, men tyvärr krävs det fortfarande påminnelser av det här slaget. Det är som att ha en Internationella Människodagen, då medlidande och solidaritet togs upp till diskussion under denna enda dag för att sedan läggas på hyllan. Kvinnodagen bör alltså avskaffas, så fort vi bara ordnat upp allt det ovanstående först...