Alliansen blir lidande av (M)ansdominansen

I nuläget är det vänstertrojkan som har minst anledning att oroa sig över könsskillnaderna i väljarpreferens då de har övertag totalt sett i opinionsmätningarna. Men var så säkra på att även oppositionen, precis som de borgerliga partierna, klurar på hur de ska kunna nå den underrepresenterade gruppen.
Sifo har tagit fram statistik på könsgapet i deras opinionsmätningar från 1998 och framåt. Och ingen gång under perioden har gapet varit så stort som det var i snitt under 2009. Skillnaden mellan kvinnors och mäns stöd för vänstertrojkan var nästan nio procentenheter. Det går lugnt att konstatera att Alliansen om de vill behålla passerkorten till Rosenbad behöver vinna över kvinnor. Unga likaså där gapet numera också är mycket stort.

En stor del av förklaringen i könsgapet till regeringens nackdel står att finna hos Moderaterna. Bland de övriga tre partierna är väljarna mer jämnt fördelade. Förvisso med svängningar men generellt sett mycket jämnare.
Moderaterna har trots idoga försök inte lyckats attrahera kvinnor i samma utsträckning som män. Förmodligen därför att ledande företrädare har ett mycket teknokratiskt ingångssätt till politiken. Fredrik Reinfeldt har det definitivt och finansminister Anders Borg allra mest. Och det är inget som ändras i en handvändning varför gapet lär bestå även efter höstens val. Förvisso lockar Moderaterna fler kvinnor än de andra borgerliga partierna men bilden av ett mansdominerande parti i och med könsgapet är ändå till nackdel för hela Alliansen.