Livskvalité går före karriären för Harris

Niklas Harris har lyckats göra Lugi till ett topplag inom svensk damhandboll. Nu hoppas ledningen i H65 att han ska göra om bedriften i Höörsklubben.
– Detta är alldeles fantastiskt bra. H65 har ställt upp jättebra och nu kan jag fortsätta min deltidstjänst på Järnåkraskolans handbollshögstadium i Lund. Det är en enorm livskvalité att jobba som jag gör. Jag är väldigt nöjd, säger Niklas Harris.

Den 38-årige handbollstränaren hade flera anbud att fundera på, både i Skåne och längre upp i landet och både på herr- och damsidan.
– Det var jätteaktuellt med ett herrlag. Jag pratade med OV Helsingborg en del. Men kanske fortsätter jag inte som handbollstränare efter de här tre till fem åren. Det är viktigare att ta ett uppdrag som får mig att må bra framför ett som kanske är karriärmässigt bättre, säger Niklas Harris.

H65 Höör ligger för närvarande i toppen av division 1. Nästa säsong blir det spel som lägst i den nybildade allsvenskan.
– H65 har ett väldigt spännande lag och gör en intressant satsning på sikt. Jag ser mig som tränare, men framför allt kanske som projektledare. Vi ska jobba med resultat- och värdegrundsmässiga saker, säger Harris:
– Hela mitt ledarskap bygger på att vi pratar mer om prestationen än resultatet i de grupper jag är i. Vi behöver inte vinna alltid, det viktigaste är att vi uppträder på rätt sätt. Det är lite så jag jobbat med Lugi. Det tar något längre tid att nå toppen än vad det kanske borde göra, men när man väl är där så brukar det leda till stabilare resultat över en längre tid.

Det är stor skillnad på Lugi och H65 som föreningar. Lundaklubben har en mycket stark ungdomsverksamhet, medan H65:s densamma är betydligt blygsammare.
– Det gäller att tro på de spelare man har. I Lugi kan det bli något av överflödets förbannelse. Många av de unga spelarna tror att de kan gå från A-flickor till juniorer och sedan få en plats i A-truppen, men det finns bara ett visst antal A-kontrakt och ofta är det kanske bara ett ledigt, säger Harris och fortsätter:
– Det blir ganska stor press att ta hand om de unga spelarna. I H65 kan man lägga stor fokus på de spelare som finns. Visst kan man sakna att inte få upp nya talanger, men man kan jobba med ett större lugn.

Niklas Harris menar att säsongen i H65 2002-2003 fick honom att mogna som person.
– Det var första gången jag tog ett lag utanför Lugisfären och bar något på egen hand.
Han trivdes bra även om det bara blev en säsong i klubben.

– H65 är en väldigt trevlig förening, där alla känner alla och det finns en bra relation mellan herr- och damlag. Det kan bli kallt i en större förening, även om jag är Lugist ut i fingerspetsarna. Det är mer genuin glädje mellan personerna i H65 och jag har själv hållit kontakten med "KG" (ordförande Karl-Gustav Holmgren) och Jan Hansson (kassören) sedan jag var där senast. Det säger en del, säger Niklas Harris, som påpekar att han inte är främmande för att återvända till Lugi om tillfälle ges i framtiden.