Historien om kvinnans carport är som ett skolexempel i förvaltningsrätt, och det krävs att tungan hålls rätt i mun för att hänga med i turerna.

Det är nämligen så att kvinnan sökte och fick bygglov för en carport, lik alla de andra som byggts i Sandskogen.

Hennes carport byggdes, men överklagades av grannarna – till skillnad från tidigare byggda carportar i området.

Därför vandrade den upp i kammarrätten och blev till en prejudicerande dom: dylika carportar får inte byggas, slog kammarrätten fast – det rimmar inte med områdesbestämmelserna. Då letade kvinnan fram alla bygglov för liknande carportar som beviljats de senaste tio åren, och överklagade dem. Hon menade att hon var sakägare i egenskap av stugägare i området, men att hon inte blivit underrättad om byggloven på rätt sätt.

Därför, menade hon, hade hon rätt att komma in med klagan så sent som tio år efter. Men det ansåg inte kommunen – som inte tog upp hennes faktiska överklagande utan bara bedömde huruvida hon har rätt att överklaga.

Det har hon inte, menade kommunen. Och det som är nytt nu är att länsstyrelsen håller med kommunen: kvinnan är inte att anse som berörd sakägare och har därmed inte rätt att överklaga byggloven.

En möjlighet kvarstår dock för kvinnan – och häng med nu: hon kan till förvaltningsrätten överklaga länsstyrelsens beslut att avslå hennes överklagande av kommunens beslut att avvisa hennes överklagande av de 44 byggloven i Sandskogen.

Om hon får rätt i förvaltningsrätten får kvinnan sina faktiska överklaganden prövade – vilket alltså inte gjordes nu.