Till de bättre hör att Folkpartiet vill damma av kravet på att alla ska få hälften kvar av inkomsten efter skatt. Det är faktiskt rimligt att människor får behålla i alla fall häften av det de tjänar. Enligt Ullenhag öppnar partiet för att hitta andra sätt att nå detta mål än att slopa värnskatten som Moderaterna numera kramar. Ullenhag sneglar på centerlinjen om att sänka nivåstegen på statsskatten. Progressiviteten skulle således behållas men flyttas nedåt. Fördelen med det är att fler får sänkt skatt, nackdelen är att det ger ett större skattebortfall än en slopad värnskatt. Kan det vara så att Centerpartiet och Folkpartiet lagt in det i kalkylerna för att få Moderaterna att ge med sig?

Till de mindre bra delarna hör det numera klassiska vurmandet för ännu fler kärnkraftverk än som inryms i den uppgörelse de borgerliga partierna träffade förra året. Sifferdiskussionen på antalet reaktorer blir dessutom underlig med tanke på att alliansuppgörelsen endast slår fast antalet reaktorer, inte deras effekt.

Men för Folkpartiet och speciellt dess partiledare Jan Björklund är korta snabba oneliners viktigare än substans när det gäller energipolitiken. Här är det läge för Folkpartiet att sansa sig.

Rätt i sak, men fel i tajming, har Folkpartiet om en svensk euroanslutning. Den snabbanslutningslinje partiet har riskerar att cementera det svenska utanförskapet för lång tid framöver. Ett nej i en snabbt framdriven folkomröstning skulle nämligen effektivt stänga dörren för en svensk övergång till euron. Ingen politiker skulle nämligen kunna ta frågan till en tredje folkomröstning och ha hedern i behåll.