Desperat Hemmafru

Det är frestande att skratta åt eländet: Vilks finns att hitta genom en vanlig sökning på internet eller förmodligen i en gammaldags telefonkatalog, ändå förefaller planerna misslyckats. Den till extremism omvända hemmafruns irrfärder genom Europa skulle kunnat vara ett manus till en amerikansk film, som när den gick upp på bio skulle betraktas som orealistisk.

Att Lars Vilks säger att han inte känner sig oroad efter att de inblandade gripits beror möjligtvis på den klumpighet med vilken det förmodade mordet på honom planerats. Det är svårt att ta Colleen LaRose på allvar som terrorist när man ser bilderna på henne och från hennes liv i en amerikansk förort i dyster färgskala. Egentligen är detta mer skrämmande än något annat. Att terrorverksamhet är inte bara en möjlighet utan något att räkna med i vår tid har vi kanske tvingats inse, men att dessa terrorister kan se ut som din grannfru i Eslöv eller Hörby är vi kanske inte lika beredda att acceptera.

"Jihad Jane"och hennes kumpaner lyckades inte ställa till med någon egentlig skada, förutom för sig själv och för skattebetalarna. Men nästa desperata hemmafru kanske lyckas sätta ihop en bomb, eller köpa en handgranat, allt kan köpas på internet och då fastnar skrattet i halsen.

Att anta att terrorister ser ut som Usama in Ladin är ett misstag som vi kan få betala dyrt för i framtiden, liksom att demonisera etniska grupper. Den gamla damen i snabbköpskön kan vara personen med bomben. Vi stirrar oss blinda på yttre attribut och klichéer på vår egen risk.