Yttrandefrihet svår fråga för Reepalu

Lokalpolitiker använder ofta den slitna metaforen att sätta sin kommun eller stad på kartan. I det avseendet har Malmös främste företrädare, Ilmar Reepalu, verkligen lyckats. Malmös namn har det senaste året turnerat i hela världen.

Det började med våldsamma angrepp på en fredlig sammankomst på Stortorget som startsignal. Reepalu teg. Det fortsatte med våldsamma angrepp på en tennisturnering inför tomma läktare. Reepalu uttalade sig. Den israeliska staten sades ha mördat 400 barn – ett påstående som Reepalu senare har upprepat. Begreppet mord – dödande med uppsåt – är alltså det ord som bäst beskriver sanningen, menar kommunstyrelsens ordförande.

Den senaste månadens debatt om antisemitismen i Malmö visar att tidigare utgjutelser i massmedia inte var engångsföreteelser. Skånska Dagbladets intervju, publicerad den 27 januari 2010, avslöjar en toppolitiker som bemöter uppgifterna om fördubblingen av antalet anmälda hatbrott riktade mot judar med snustorra, politiskt korrekta generaliseringar om att ingen minsann skall bli diskriminerad och kränkt i hans stad. Varje ord är väl avmätt för att undgå beröring med ämnet för dagen, förutom möjligen när sionism och antisemitism plötsligt likställs.

Sedan, alldeles i slutet av intervjun, kommer ett uttalande som egentligen är betydligt allvarligare än alla andra påståenden och utfall, hur falska och osmakliga de än må vara. Vi är tillbaka vid manifestationerna på Stortorget för ett drygt år sedan. Reepalu har nämligen ett önskemål: att den judiska församlingen borde "ta avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza". Istället väljer församlingen att hålla öppna appellmöten, vilka, enligt Reepalu, "kan sända fel signaler".

Det är knappast någon som kan ta miste på den signal som en sådan formulering sänder ut, med konsekvenser långt utanför gränserna för ämnen som Israel-Palestina och antisemitism. Om man har "fel" åsikter i Malmö bör man tydligen byta ut dem, eller åtminstone tiga still. Sänd ut "rätt" signaler – för den personliga säkerhetens skull. Är det stadens nya måtto?

Malmös högste politiker lägger alltså ett ansvar på den som uttrycker för honom misshagliga åsikter för de hot och förföljelser som detta kan alstra. Vår poäng är att det är fullständigt likgiltigt vad den judiska församlingen anser och inte anser om israelisk politik, eller om ett enskilt krig. För övrigt stod församlingen över huvud taget inte som arrangör av manifestationerna ifråga, men noggrannhet med fakta har ju inte precis kännetecknat Reepalus övriga uttalanden i ärendet. Oavsett vilket – inte ett hårstrå skall krökas på någons huvud för att den grundlagsskyddade yttrandefriheten tas i bruk. Inte ett ägg skall kastas och inte ett hot skall uttalas. Så enkelt är det, men så svårt skall det uppenbarligen vara för ledaren i den stad som på papperet torde vinna Sverigemästerskapet i politisk korrekthet.

Malmös anseende är nu svårt skamfilat. Reepalu har i sanning, för att travestera ett av hans uttalanden, skapat en varböld. Men vad värre är – invånare som drabbas av hot, våld och trakasserier (sådant som de finfina handlingsplanerna i stadshuset skall motverka) har nu även fått beskedet att de gör bäst i att tycka på samma sätt som kommunstyrelsens ordförande. Eller åtminstone tiga.

Är det då konstigt att folk flyttar?

Erika Hedblom
Ordförande (c) Malmö samt riksdags- och kommunfullmäktigekandidat
Ilan Sadé
Vice ordförande Malmö (c) samt riksdagskandidat
Fredrick Federley
Riksdagsledamot (c) och Riksdagskandidat i valet 2010