Trollkarlen från Oz har gjorts i många olika varianter på scenen. Moomsteatern lutar sig mot både Frank Baums bok från 1900 och den klassiska musikalfilmen från 1939, där Judy Garland spelade Dorothy och sjöng Somewhere over the rainbow.
– Och vi förhåller oss fritt till båda, säger regissören och konstnärlige ledaren Kjell Stjernholm. Vi har lyft in delar från båda på vårt sätt och så har vi en del egna påhitt.

Dorothy, som spelas av Ellen Hennig, bor till exempel inte i Kansas, utan i Malmö. Hon är inte en tjej i flätor och förkläde, utan en tuff Malmötjej som passar in i dagens vardag.

Det finns en speciell anledning till att just Moomsteatern valde att spela Trollkarlen från Oz. Sagofigurerna i historien upptäcker alla att de redan har det de letar efter; såväl hjärta som hjärna och mod. Pierre Björkman som har Downs syndrom och Ronnie Larsson som har Aspergers syndrom gör fågelskrämman respektive plåtmannen.
– Vi såg framför oss att vi ju har fågelskrämman och plåtmannen i vår ensemble, säger Kjell Stjernholm. Många förväntar sig att människor med intellektuellt funktionshinder inte förstår. Men alla som jobbat med Pierre vet att han själv kommer på de bästa grejerna. Och många tror att människor med Aspbergers är fast i en glaskupa, men så är det inte.

Det mångkulturella temat går som en röd tråd genom pjäsen.
– Vi lade till hur det är för barn och för människor utan funktionshinder. Det är inte lätt för människor överhuvudtaget att välja identitet. Det finns ett samspel och det är vad den här historien handlar om, om möjligheten att vara sig själv på olika sätt och inte bara vara den som man förväntas vara.

Med på scenen på Södra teatern i Malmö finns också barn från Stenkulaskolan.
– Det som stoppat oss tidigare från att sätta upp pjäsen är att det behövs många människor på scenen. Så kom tanken att ha barn i alla statistroller. Vi sökte barn i närområdet och frågade helt enkelt på Stenkulaskolan som ligger närmast.

Kjell är imponerad av tredjeklassarna.
– Jag känner inte igen mig i nidbilden av skolan. Barnen är brighta och intresserade av att lära sig. De håller disciplinen nästan exemplariskt.
11-årige Elias är en av dem som hoppar mellan lilleputt- och aprollen.
– Det är spännande att vara med. Jag tycker Trollkarlen från Oz är en bra berättelse med bra idéer och det är inte så svårt att spela de rollerna som vi gör. Jag tycker det ska bli speciellt spännande på premiären, när mamma och pappa kommer att vara här och titta, säger Elias.

Jan-Erik Sääf har komponerat ny musik till uppsättningen. Han gör också rollen som trollkarlen och sitter bakom scenen och spelar under varje föreställning.
– Musiken är en stor del av föreställningen, säger Kjell Stjernholm. Vi har valt bort musikalformen och har i stället en följsamhet för musiken i pjäsen.

Gunilla Ericsson gör Häxan Västan.
– En roll till där jag får dö på scenen, precis som när jag spelade Lennie i Möss och människor, konstaterar hon. Jag gillar rollen som häxan, det är kul att vara elak, men det bästa med pjäsen är att alla kompisarna är med och får uppleva att stå i centrum. Och barnen som är med är så härliga, säger Gunilla.