Bättre sent än aldrig. Nästan trettio år efter genombrottet gör Johnnys dotter äntligen Sverige den äran. Det är alltså på tiden, men det lustiga är att nu när hon äntligen gjort sig omaket att komma är ett coveralbum det främsta försäljningsargumentet. Saken är ju liksom den att Rosanne Cash genom sina drygt tre decennier som artist framförallt gjort sig känd som någon som skriver sina eget sånger, och var det något man saknade i torsdags var det mycket riktigt det materialet.

För det blev förstås mycket musik från höstens album The List – det omtalade verket med låtar från den måstelista av countrysånger Johnny gav till Rosanne en gång i tiden – på KB. Hela åtta av albumets tolv spår avverkades samtidigt som både åttio- och nittiotalets produktion med några får undantag ignorerades. Synd, tycker åtminstone jag för det finns onekligen många pärlor från den här tiden.
Men med detta sagt får man nog ändå konstatera att Cash både gör sina covers rättvisa och sätter sin egen stämpel på dem. Inte minst den folky Long Black Veil och Dylans sorgsna Girl From The North Country tedde sig lika vackra som vemodiga denna kväll.
Likaså framstod de givna countrypopiga örhängena Seven Year Ache och Grammybelönade I Don"t Know Why You Don"t Want Me som de Rosanneklassiker de är. Detta till stor del för att sångerskans röst lät precis lika fräsch, fyllig, varm och klar som under storhetstiden, men också för att låtarna helt enkelt bara är tidlöst bra.

Men jag saknade ett band i bakgrunden. Maken John Leventhal lyfte för all del ofta sångerna med sitt skickliga och nyansrika spel på den akustiska gitarren, det fanns en anledning till att det jublades högt åt pickandet i ett nummer som den sprittande Tennessee Flat Top Box. Men ändå, jag skulle önska full backning nästa gång. Då skulle det skulle bli en fantastisk konsertkväll med Cash i stället för "bara" en minnesvärd dito. Förutsatt att hon förlitade sig mer på sitt eget material då förstås. Sånger typ Blue Moon With A Heartache, Hold On, What We Really Want och The Wheel står sig nämligen starka till och med bredvid de alster som finns nedtecknade på den där listan pappa gav henne.