Ett bisarrt beslut

Ack ja, så det kan gå, när en majoritet i riksdagen ägnar sig åt historierevisionism. Beslutet som togs av de rödgröna partierna och några borgerliga avhoppare om att brännmärka folkmordet på armenier åren kring första världskriget skapar inte bara en kris i våra förbindelser med Turkiet utan väcker jubel bland islamofober och försvårar möjligheten för EU att bygga en bro till den islamiska delen av världen som uppfattar den svenska riksdagens beslut som en verbal krigsförklaring. Det var många som jublade över riksdagens beslut men högst jublade SD:s ledare Jimmie Åkesson som i går "varmt välkomnade" riksdagens ställningstagande. Liknande jubelrop kom dessutom från Dansk folkeparti.
Försöken av olika parlament att brännmärka dagens Turkiet för folkrättsliga brott som det Ottomanska väldet begick för flera generationer sedan ingår i en försåtlig kampanj där ett av flera syften är att stänga dörren till EU för Turkiet och måla upp hotbilden av den islamistiska turken med sin hotfulla kroksabel. Det är verkligen islamofobi i sin prydno som det röd-gröna gänget med stöd av några högeraktivister bland borgerliga riksdagsledamöter ägnat sig åt.

Det finns gott om skäl att vara skoningslöst hård mot nutida islamistisk fundamentalism som yttrar sig i självmordsbombare, kvinnopiskande, stympningar och förtryck av fri- och rättigheter och utövas både av terrororganisationer och muslimska stater. Men att skuldbelägga dagens Turkiet för brott som begåtts av en statsbildning som inte ens existerar i dag och av förfäder generationer tillbaks är en provokation. Ur den kommer inget gott, men den försvårar den försoningsprocess som pågår i dag mellan turkar och armenier och riskerar att göra svensk utrikespolitik till en lame duck i den delen av världen.
@Byli.8.init:Lars J Eriksson