Stefan Möller, ordförande i socialnämnden i Staffanstorp, har som Skånskan skrivit om haft en psykiskt funktionsnedsatt pojke familjehemsplacerad hos sig sedan 2006. En pojke som blev utkastad av Möller samma dag som Skånskan publicerat artikeln, med femton minuter på sig att packa sina ägodelar.
Möller har låtit pojken Ulf bo under oacceptabla förhållanden, i ett sjaskigt och kallt uthus som inte förefaller vara vinterbonat eller helt inrett.
För detta fick Möller 134 000 kronor i ersättning under 2008, trots att Ulf endast bodde i det som beskrivs som ett skjul två av veckans sju dagar.
Hörby kommun anlitade en kontaktperson till Ulf, eftersom Stefan Möller var ovillig att hjälpa honom med praktiska ting. Bilden kontaktpersonen Kari Andersson målar är upprörande.
Ulf har lämnats vind för våg, tidvis utan mat och värme. Möller ska också enligt Andersson har vägrat redovisa var den höga ersättningen för Ulfs familjehemsplacering tog vägen, vilket varken är lämpligt för en person som har ansvar för ett familjehemsplacerat barn eller en ordförande i socialnämnden, i synnerhet inte det sistnämnda.
Det är överhuvudtaget inte lämpligt att en person med Möllers attityd har med kommunpolitik att göra. Han bör inte heller erbjuda någon vidare familjehemsplacering.
Journalister beskylls ibland för att överdramatisera för att få en god nyhet. I fallet Ulf verkar det dock inte finnas utrymme för någon annan tolkning än att Stefan Möller har brustit i medmänsklighet och ansvarstagande både som politiker och människa.
Även Hörby kommun är skyldiga till grov försumlighet, eftersom kontaktpersonen påtalat missförhållanden men inte fått något gensvar. Förhoppningsvis blir uppmärksamheten kring fallet en lärdom att ta till sig om att nuvarande rutiner inte fungerar.