I den kristna tidningen Dagen skriver Landstingspolitikerna Sonia Lunnergård och Rolf Bromme i en debattartikel att Världsorganisationen (WHO) bör omvärdera sin rekommendation av sprutbyte.
De hänvisar till olika studier och debatten i Sverige om WHO grundar sin positiva ställning på vetenskapliga bevis eller inte.
Enligt landstingspolitikerna är det bara en av ett tjugotal biologiska studier som ger stöd för att sprutbyte ska ha en hiv-preventiv effekt.

I Malmö pågår ett sprutbytesprogram sedan 1987. Sprutnarkomaner kan där komma och lämna använda sprutor och hämta rena sprutor.
Deltagarna i programmet testas också för hiv och hepatit och erbjuds vaccination mot hepatit A och B.
Magnus Andersson är kurator vid verksamheten och han har bara goda erfarenheter.
– På tio år har vi inte hittat ett enda fall av hivfall trots att vi masstestar de som kommer hit och hämtar sprutor.

Professorn i socialt arbete vid Malmö högskola Bengt Svensson har forskat inom narkotikaområdet i 20 år och intervjuat många injicerande narkomaner.
– Utanför Sveriges gränser är det en etablerad slutsats att sprutbyte är en av de bästa metoderna för att förebygga hiv. Det är i stort sett bara i Sverige som sprutbytesprogrammet är ifrågasatt.
Han ser inget nytt i Lunnegårds och Brommas kritik.
– Det är gammal skåpmat. Om man googlar på Bromme så hittar man nog rätt många liknande artiklar. För en lite grupp aktivister är det här en nyckelfråga, säger Bengt Svensson.
Enligt professorn är det en överväldigande majoritet av världens forskare som är överens om att sprutbyte är en fungerande metod men kritikerna har hängt upp sig på att man inte i kontrollerade experiment har visat att sprutbytesprogram fungerar.

– Men det går inte låta hälften av injektionsmissbrukarna i en stad få rena sprutor och den andra hälften inga sprutor alls. I en sådan situation skulle de som fått sprutor sälja eller skänka bort sprutor till dem som inga hade fått.
I stället väger forskarna samman en mängd olika studier med olika mätmetoder och kommer fram till att sprutbytesprogram minskar smittspridning.

I debattartikeln av Sonia Lunnergård och Rolf Bromme nämns undersökningar gjorda i Montreal i Kanada där sprutbyte infördes 1988.
Sju år senare konstaterades att 16 procent av dem som deltog hade smittats av hiv medan endast 5,8 procent i gruppen som inte deltog hade smittats.
– Här undviker man att tala om att i Kanada går det att köpa sprutor på apoteket. Sprutnarkomaner med bättre ekonomi vill inte gå och hämta sprutor och blanda sig med de utslagna. De som hämtar lever i en sämre socioekonomisk situation med större risk att få hiv. Därav de olika resultaten, säger Bertil Svensson.
Magnus Andersson pekar på en ny utveckling bland deltagarna i sprutbytesprogrammet i Malmö.

– Antalet besökare i sprutbytesprogrammet minskar och det har de gjort i många år. Det beror på att fler går in i metadonprogrammet och att Malmö är en mångkulturell stad med andra etiska och religiösa åsikter kring att spruta in narkotika i blodet. De röker hellre drogerna.
Och som Skånskan har skrivit om tidigare öppnade i torsdags en klinik i Köpenhamn där narkomaner får gratis herionsprutor men det är Sverige, enligt Magnus Andersson inte moget för ännu.