Tidigare drabbades vi som värst av villa- och bilinbrott men så är det inte längre.
Som mamma känner jag obehag.
En gång flyttade vi till Dalby för att vi ville kunna släppa ut barnen på egen hand.
För att slippa känna oro när de gick till kompisar eller för att handla.
Men med tanke på de senaste årens utveckling får jag en dålig magkänsla.
När ska mina barn drabbas av brott?

När man läst i tidningen om skottlossning och våld i Malmö har man kunnat skaka det av sig.
Det händer i alla fall inte här.
Dalby är förskonat.
Det känns som den tiden är förbi, när jag kände så.

Förra lördagen hade vi varit på fest hos några bekanta. Vi promenerade hem tillsammans med barnen.
Några dagar senare fick jag veta att det varit inbrott i pizzerian, precis vid den tidpunkt som vi passerade den på vägen hem.
Tänk om någon sprungit ut därifrån just då? Vad kunde ha hänt om vi blivit vittnen till inbrottet?
Det är sådana tankar som kommer över mig.

Jag tror inte att det är ungdomar från byn som står bakom den grövre brottsligheten.
Därför är jag pessimistisk när det gäller vår möjlighet att påverka utvecklingen.
Jag önskar att jag hade någon idé om vad man skulle göra.
Men det har jag inte.