Gamla träd får hjärtat att bulta

Jag minns när vi som barn, med våra unga liv som insats, satt högst uppe i min onkel prästens körsbärsträd och åt stora söta körsbär, samtidigt som vi ett par mil mot sydväst kunde se kyrktornet på grannön Tåsinge och båtarna som kom och gick i Svendborgsund.
Jag minns också från jag var väldigt liten, när vi bodde intill Jägerspris slott, den magnifika 600 åriga eken som fanns i slottsparken. Jag minns bokskogarna nere på Sydsjällands ostkust som står med fötterna i Öresund eller redwoodskogarna i Kalifornien, kastanjeskogarna i Österrike och olivlundarna i Grekland….

När vi köpte ett fallfärdigt hus i Veberöd för många år sedan, var det i första hand på grund av de hundraåriga träden runt huset och utsikten upp mot åsens bokskogar. Men det var även de stora nästan unika träden i Veberöd som avgjorde valet.
Tänk på bokträden vid Kristofferssons gård och oxlarna lite längre in, den magnifika boken på hörnet vid Ica, de fyra vackra bokarna mitt emot och på kyrkogårdens stora välvårdade träd.
Tänk på bokskogen vid Hasslemölla.
Eller – föreställ er att de fina lindarna vid Boddesplatsen skulle sågas ned.
Och då kommer jag till det jag egentligen vill skriva om.

De vackra bokträden vid den fina gamla tegelvillan vid "Försköningen". Träd som var del av det som gör Veberöd speciellt, men som nu är borta – nedsågade och bortfraktade.
Håret resar sig och begreppet skamlöst far genom huvudet och når nästan fram till pennan, men – jag besinnar mig, lugnar ned mig, censurerar tankarna och anpassar yttrandefriheten till en realistisk verklighet – tänker efter.

Jag förnekar inte människors absoluta rätt att ändra om i sina trädgårdar som de finner för gott.
Men jag bejakar samtidigt och med emfas människors moraliska skyldighet att visa hänsyn till kulturmiljön på den platsen man bosätter sig.

En tröst i tanken kan vara, att om en familj så konsekvent och dramatiskt gör ett ingrepp i sin trädgård, då har man även en konkret idé om hur man vill förnya och ersätta en stor upplevelse med en annan.