– En typisk premiär, med lite nerver.
– Vi försökte spela bollen, men det var svårt samtidigt som Gais stressade oss, påpekade MFF-tränaren Roland Nilsson.
– Vi började bra. Efter paus skulle vi komma runt på kanterna. Tyvärr blev det inte så utan vi stressade istället fram bollen till Daniel Larsson och Agon Mehmeti där framme. Vi trodde också att de skulle bli trötta. Fast det blev vi också. Mot slutet var det ganska många som hade kramp.

Malmö FF vann avslutsstatistiken och hade stundtals ett visst grepp om spelet. Men de öppna chanserna var få och MFF kunde råkat illa ut om Wanderson satt dit den straff som domaren Martin Hansson gav Gais i den 32 minuten.

Det domslutet gillade man inte i MFF.
– Minuterna innan hade vi en liknande situation, där jag tänkte att okej, det var en 50/50-situation och det är inte alltid man blåser. Sedan fick vi en straff emot oss i en situation där man kunde resonera precis likadant. Tack och lov gjorde Johan Dalin en fantastisk räddning och med tanke på att Danne säger att han inte tog med handen hade det känts ännu värre om det blivit mål, konstaterade MFF-tränaren.

Daniel Andersson bekräftade att han absolut inte ansåg att det var hands.
– Bollen tog mitt i huvudet. Först trodde jag att domaren dömde för en fysisk kontakt, men det första han sa när jag frågade honom var att det var hands.
– Inte blev det bättre av vi tyckte att vi skulle haft minst en straff, dels i situationen med Agon i första halvlek och dels vid en i andra.

Agon Mehmeti sköt mot mål från nära håll, men en Gais-back kastade sig fram och bollen tog på kropp, hand och allt möjligt.

Om straffen retade honom var i alla fall Daniel Andersson nöjd med försvarsarbetet.
– Vi släppte knappt till någonting. Det kändes bra bakåt.
– Med tanke på underlaget var det väl okej. Sanden sög nog musten ur många, sa Daniel och räknade upp ett antal spelare som drabbades av kramp mot slutet.

Jasmin Sudic – som tillsammans med Johan Dahlin var matchens MFF-lirare - fick till och med kliva av med ett par minuter kvar och ersattes av Pontus Jansson. Daniel själv hade dock inga trötthetssymptom.
– Jag hade kunnat spela en match till, sa han och la upp ett stort leende.

Och på vägen ut från omklädningsrummet la Daniel Larsson till.
– En poäng borta och tre hemma.
– Det brukar väl ge SM-guld, eller hur?