Nu är jag förvisso inte dummare än att jag förstår att det är svårt att göra sig själv full rättvisa som fotbollsspelare när man måste uppträda på en blytung och ojämn leråker i minusgrader. Dessutom med en del premiärnerver. Men ändå. Det skördades inga större himmelsblå triumfer på det gropiga slagfältet. Det skördades överhuvudtaget ingenting alls, inte av något av lagen. Det såddes inte heller några frön för framtiden, åtminstone inte vad jag kunde se.

0-0 innebär nämligen att förbannelsen består: Femte raka oavgjorda matchen mot just Gais.

Å andra sidan ska nog Malmö FF-spelarna vara mest nöjda med det, för den här gången var Gais mycket nära att få med sig alla tre poängen tack vare en inkonsekvent domare som valde att döma straff för hands, trots att han just släppt en liknande situation i det motsatta straffområdet.

Johan Dahlin i MFF-målet tycktes emellertid noga ha studerat kollegan Kim Christensen i IFK Göteborgs premiärmatch och väntade iskallt ut straffskytten Vanderson. Det var tveklöst en poängräddande prestation.

Försvarsspelet var också bra, inget snack om det. Men i övrigt såg faktiskt MFF sämre (!) ut än förra säsongen. Om det berodde på de yttre förutsättningarna eller inte kan säkert vara ett ämne för diskussion, men personligen anser jag att problemet fanns på mittfältet. Wilton Figueiredo for runt som en vante, fick i princip ingenting konstruktivt uträttat och tappade mest bollar i farliga lägen, i en oväntat defensiv position. Medan Robert Åhman Persson inte tycktes veta riktigt var han skulle vara för att kompensera för Wiltons irrfärder. På grund av detta såg det inte ut som om MFF hade någon egen konstruktiv spelidé, utan mycket av den offensiva spelet kändes slumpmässigt och inte så lite på chans. På topp matades Agon Mehmeti och Daniel Larsson mest med långa och höga bollar som de inte fick tag på och kantspelarna fick själva gå in i banan för att hämta boll.

Tyvärr verkar alltså mittfältsproblemet bestå för Roland Nilsson. Wilton känns inte som någon bra lösning. Kanske är det just denne Wilton som kommer att fälla Roland Nilsson i MFF till slut, om han nu inte plötsligt och ganska snart börjar visa den kvalitet som hela MFF-ledningen tycks anse att han besitter. Tänk om MFF haft Vanderson i stället...

MFF-premiären rätade inte ut några frågetecken, snarare tvärtom.

Det som förresten varit klart roligast i den allsvenska premiäromgången: Mjällbys positiva spel borta mot AIK. Nykomlingarna förde matchen och mästarlaget fick en rejäl fotbollslektion. Det ska bli oerhört spännande att följa fortsättningen på den sagan.