Detta är en utskriftsvänlig version av artikeln.
Pajasartade KU-anmälningar
Det finns en del frågor som jag skrivit oftare om än andra under åren som jag kommenterat politik. Ett av de ämnen som jag oftast kunnat återkomma till handlar om alla dessa okynnesanmälningar till Riksdagens konstitutionsutskott.
Jag kan inte påstå att det i grunden finns någon ideologisk eller partipolitisk skiljelinje när det gäller riksdagsmännens benägenhet att anmäla frågor till KU. Tyvärr missbrukas denna möjlighet lika ofta av de röd-gröna som av de borgerliga partierna när något av blocken sitter i opposition och vill försöka trilskas med det eller de partier som sitter i regeringsställning.
Nu i dagarna är det socialdemokraten Hans Hoff – fram till nu en av riksdagens mesta okändisar – som valt att KU-anmäla Maud Olofsson för ett debattinlägg på statliga Tillväxtverkets blogg.
Själv har jag inte ens lyckats leta mig fram till denna blogg och jag har sett på internet att andra samhällsintresserade personer också gått bet. Men det lär handla om ett inlägg som Maud Olofsson skrivit för att propagera för kvinnliga företagsambassadörer.
KU:s granskning är en centraldel i maktdelningen mellan riksdagen och regeringen. Desto viktigare är det att möjligheten att KU-anmäla används med omsorg. Vad alla dessa okynnesanmälningar innebär är, förutom merarbetet för riksdagen, att de skadar riksdagens anseende. Det är faktiskt ynkligt av partiernas ledningar att de inte agerar mer kraftfullt för att värna om förtroendet för riksdagen.