Kapuscinskis smuts på vingarna

Han anklagar "världens bästa utrikeskorrespondent" för att ha suddat ut gränsen mellan fakta och fiktion i sina böcker och sitt liv.

Utanför Polen verkar skribenter bli mest upprörda över Kapuscinskis formexperimenterande i den svåra genren det litterära reportaget. Här i Polen handlar debatten mest om den store reporterns samröre med den kommunistiska regimen och dess säkerhetstjänst.

Kapuscinski var alltid generös och lyssnande. Med åren tilltog det mystiska leendet, den nästan påfrestande försyntheten och en bortkommenhet på gränsen till: förmår karl'n knyta sina skosnören? När vi träffades i slutet av 1970-talet var Ryszard mer rättfram, ödmjuk men ändå fast i uppträdande och övertygelse. Han var naturligtvis med i partiet.

I den reellt existerande socialismen gällde naturlagen att en utrikeskorrespondent måste vara partimedlem. Kapuscinskis ansökan om medlemskap i partiet inleds så här: "Det är mitt största behov och min önskan att stiga in i ledet i vårt älskade parti." Pikant men tidstypiskt. Året var 1952, massmördaren Stalin levde.

Solidaritetsåret 1980 reste Kapuscinski till Szczecin, inte som reporter utan på uppmaning av Kazimierz Barcikowski (en betonghäck i partiledningen) för att spionera på de strejkande varvsarbetarna. Senare i Gdansk föll fjällen från Kapuscinskis ögon. Han insåg strejkens magnitud, att det inte var någon vanlig protestaktion utan en revolution som den berömde utrikeskorrespondenten upplevt flera gånger i tredje världen.

Kapuscinski blev efteråt en av frihetskampens främsta uttolkare, "efteråt" är en viktig tidsbestämmelse. Under Solidaritets 16 månader skrev Kapuscinski en enda text om Lech Walesa och den demokratiska massrörelsen. Kapuscinski satt stilla i båten. Först med Jaruzelskis undantagstillstånd lämnade han partiet.

Ett ryskt talesätt används av både vänner och fiender om Kapuscinski: Tisze jedziesz, dalsze budiesz. Reser du tyst, kommer du längre.

Kapuscinski valde medvetet i alla sammanhang "tystnadens strategi". Ingen fick intervjua honom om den kommunistiska tiden. Han uttalade sig aldrig om polsk dagspolitik i övertygelsen: stöter inte jag mig med någon, gräver heller ingen i min byk. Kapuscinski var livrädd för att bli jagad av historiens käpp. Han var medveten om den pågående beatifikationsprocessen där Nobelpriset hägrade som yttersta bekräftelse på den litterära genialiteten. Vilken ängel vill då framträda med smuts på vingarna? Günter Grass tog först efter Nobelpriset pipan ur munnen och erkände att han i sin ungdom tillhört Waffen SS.

Janusz Kurtyka, chef för Nationella minnesinstitutet IPN – som undersöker brott begångna under nazismen och kommunismen åren 1939-1989 – sa häromdagen (Rzeczpospolita 15/3 -10) om Kapuscinski: "Man måste helt enkelt klart och tydligt säga att denne utmärkte författare och reporter var hårt intrasslad i samarbetet med den kommunistiska säkerhetstjänsten."