Det är tidningen Vi Läser som har pratat med ett antal barn- och ungdomsförfattare, och de är överens – taket i barnlitteraturen har blivit lägre. I "Jag, Dante och miljonerna" skrev Frida Nilsson om en miljonär som åkte in till staden och drack sig blarig på pilsner, men i slutversionen fick han i stället föräta sig på geléhallon.

Inger Brattström berättar hur hon i en av sina senaste ungdomsböcker tvingades ändra i stycket där en 16-årig nazist hämtar en öl i kylskåpet.
– Det passade sig inte att han som var så ung drack öl! Men så ser ju verkligheten ut, inte minst i sådana kretsar som den här killen rörde sig i. Det är löjligt att tro något annat. Ändå fick jag ändra till att han gick och tog en lättöl, säger hon till Vi Läser.

Gunna Grähs, Viveca Lärn och Ulf Stark är ytterligare exempel på författare som oroas av utvecklingen. Syresättningen är lägre än någonsin säger exempelvis Gunna Grähs. Viveca Lärn berättar att hon funderar på att sluta skriva barnböcker.
– De unga redaktörerna är så politiskt korrekta. Jag fick inte ens skriva att gubbar satt och rökte på kafé i Milano i "Ludde gör en Zlatan".

Annika Nasiell, chefredaktör på Barnens Bokklubb, bekräftar bilden av att utmanande barnböcker inte är kommersiellt gångbara. Om hennes bokklubb väljer en bok med svordomar som månadsbok är det fler som returnerar den än annars.
– Det är så mycket som dagens föräldrar reagerar på. Man vill inte oroa barnen, det får inte vara något farligt och helst inte för mycket magi för "det finns ju inte i verkligheten", säger Annika Nasiell till Vi Läser.
Ulf Stark menar att barnboken håller på att förlora sin konstnärliga position, i dag har böckernas pedagogiska och uppfostrande kvaliteter blivit viktigare.
– Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.