Detta är en utskriftsvänlig version av artikeln.
Kulturminnen som referensobjekt
ESLÖV. När Schunnessons gamla färgrecept inte hittade tillbaka till sin gamla marknad föll det i glömska.
Det var först i slutet av 90-talet, när Nils Westerström blev arbetslös, som slamfärgen kom i produktion igen.
Nils Westerström kallar sin rödfärg för både ett hobbyprojekt, ett sätt att dryga ut en kommande pension och ett kall.
– Jag kan inte låta en sådan fantastisk uppfinning dö ut, säger han.
I pulvermaskinen på logen hemma i Vittskövle blandar han fortfarande tonvis med torrvara till punkt och pricka efter Schunnessons gamla recept.
Men där färghandlaren från Stehag bara sålde pulvret har målaren Westerström gjort det till sin uppgift att måla gods och gårdar med rödfärgen.
– Mitt finaste referensobjekt är ändå Stensjö by i Småland. Jag fick uppdraget från Kungliga Vitterhetsakademin och min färg skyddar nu kulturminnen från 1700-talet. Huset som Gustav Vasa byggde är till exempel målat med Glor-Isol, berättar Nils Westerström.
Sedan han började jobba mer aktivt med färgen igen har han fått många samtal kring den.
– Många äldre människor minns färgens storhetstid och kan peka ut byggnader målade med den. Den känns helt fantastiskt när man hör talas om byggnader som inte behövt bli ommålade på flera decennier.
Att han skulle bli utan extraknäck, när färgen nu sitter så länge, är inget han räds.
– Nej då. Ryktet sprider sig mellan godsen så jag har mycket kvar att måla rött, skrattar han.