Järnvägsvänner håller ångan uppe

Georg Friberg, som tidigare jobbade i verkstaden på Gambro, bygger sina egna ånglok och motorvagnar med utgångspunkt från ritningar och fotografier.

För Georg Friberg från Lund är kopplingen till hembygden viktig. Han köper hjul och motorer och bygger i första hand fordon som har rullat till och från Lund under det senaste dryga seklet.
– Den här kallas för Lundatvåan och köptes in 1906 från Nokab. Den gick mellan Lund och Bjärred, men även till Harlösa. Senare såldes loket vidare och transporterade betor till Köpingebro, berättar Georg Friberg och tänker strålkastarna i fronten på loket.
– Och det här är Lunds första ånglok. Det köptes in 1901 från Falun.

Ett udda fordon är en motorvagn, som köptes in 1927 för att gå mellan Lund och Bjärred. Den blev inte långvarig på spåren.
– Det var Sveriges minst lönsamma järnvägslinje. Nästan ingen åkte, förutom på sommaren, men då hade man en sommarvagn utan tak.
– Motorvagnen kallades för "Halta Lotta", eftersom motorn var för dålig och det var för långt mellan axlarna, vilket gjorde att färden blev väldigt skumpig, berättar Georg Friberg.
Han föddes själv 1936 och har därför inte åkt med något av de gamla fordonen.
– Jag åkte mycket tåg från Lund till Ystad. Jag minns att man fick byta i Svedala, säger Georg Friberg.

Lundarallarna har ett 25-tal medlemmar, samtliga män, de flesta i mogen ålder. I klubblokalen har de en stor anläggning med namnet Lundby Revlösa Järnväg. Föreningen har en hemsida och ger även ut nyhetsbladet Reflösa Veckoblad.

På årsmötet med Sandbybygdens hembygdsförening tog järnvägsvännerna med sig Littrahult, en ständigt växande bana med småländskt 50-tal som tema.
Åskådarna kunde även ta chansen att lära sig hur man tillverkar granar, även kallade garnar, till en modelljärnväg.
Dessutom fanns en utställning från föreningen Skånska Järnvägar, som på somrarna kör ångtåg mellan S:t Olof och Brösarp.