I lördags tog jag

med mig minihunden Piaf (en griffon bruxelloise) och gick på konstrond i kvarteren runt Triangeln och på Möllevången. Tittade in i en handfull gallerier och imponerades av den bredd, det engagemang, det kunnande och de starka individuella uttryck jag mötte. Traditionell konst? Alls icke! I fokus stod, bland annat, en pneumatisk piska, sensationsjournalistik, nebulosor av papier mache och sötvattenspärlor förvandlade till gympabollar…

Den pneumatiska piskan ingår i den utställning som Mari Kretz veckan ut visar på Galleri 21. Ett räkneverk tickar. 7000 slag ska den slå på det att världen aldrig må glömma de två män som i Saudi Arabien i oktober 2007 dömdes till 7000 piskrapp vardera för att de inlett en homosexuell relation. Om de överlevde är ovisst… På utställningen visas också ”Ta Kymatika”, en akustisk installation som förvandlar ljud från skadade och döende organ i människokroppen till komplicerade mönster på vibrerande vattenytor, samt den i sitt slag poetiska ”Debris", en installation där radiovågor från dels atmosfären, dels från en pulsar - en döende stjärna - gjorts hörbara genom högtalare som hänger från taket i en cirkel och skapar ett akustiskt rum, ett rymdrum.

Efter en titt in på Galleri Ping Pong där Lars Embäck – likaså veckan ut – i text och bild rekonstruerat tidningssidor ur det förflutna som skildrar känslomässigt laddade ”Händelser i min närhet som jag inte varit med om” (bland annat hur en 11-årig flicka brutalt förs bort av poliser) styr vi - jag och Piaf - kosan mot Bergsgatan och noterar (med diverse avstickare åt höger och vänster) att fotogalleriet Format alltjämt visar Stefan Bladhs berörande dokumentation av livet hos en turkisk nomadfamilj och att galleri Krets håller stängt inför kvällens vernissage av Tove Kleists utställning ”Hide & Seek”. Till slut ”landar” vi på Mon Bijougatan. Och där - på innergården – visar Galleri Elastic fram till den 1 maj norrmannen Jone Kvies i en slags papier mache gjorda skulpturala tolkningar av nebulosor. I mina ögon var det dock bara ett verk som framstod som en trovärdig gestaltning av en nebulosas tyngdlösa framfart i rymden.

Sista hållplats på lördagens konstrunda var Galleri Magnus Åklundh som till den 17 april visar den argentinsk/svenska Julia Peirones datormanipulerade, sparsmakat eleganta och välkomponerade fotokonst. Mer i förbigående visas också ”Broken” - 45 oemotståndliga små bronsfigurer som fått tag i pärlorna från Peirones trasiga halsband och nu använder dem som gymnastikbollar. Och leendet som figurinerna väcker blir än bredare när jag i V.I.P-rummet möter Anders Soidres installation ”A genius child, stillborn” som bland annat består av en minijärnspis med uggledörr och kokkärl av plast.