Att han började med musik var en ren slump, och det skedde först i nionde klass. Han hade aldrig spelat en ton, utöver ett kort och oengagerat mellanhavande med lågstadiets obligatoriska blockflöjt, när en kompis deklarerade att han tänkte starta ett punkband, och att Jacob Bartilson skulle vara gitarrist.
– Han hade till och med ordnat så att musikläraren skulle ge mig gitarrlektioner. Vilket jag är honom evigt tacksam för.
Mötet med musiken blev nämligen en aha-upplevelse av stora mått.
– Jag hade alltid tyckt att skolan var himla tråkig, för att inte säga pest och pina, men nu kände jag för första gången att jag var riktigt bra på något. Jag övade och övade, jag gick till och med upp extra tidigt på morgnarna för att hinna spela före skolan.

På gymnasiet gick han el- och telelinjen, med målsättningen att efter studenten få jobba som ljudtekniker. Och så blev det. I tre års tid kuskade han land och rike runt och skötte ljudet åt diverse ensembler.
– Det var jättekul, men samtidigt kände jag en allt större lust att själv stå på scen. Så när jag var 23 sa jag upp mig. Då hade jag tröttnat på både sladdar och turnéer.
Vid det här laget hade han för länge sedan lagt punken till handlingarna, och i stället övergått till att spela jazz. Hans huvudinstrument var numera elbas, men när han kom in på Billströmska folkhögskolan på Tjörn började han även spela jazzkontrabas. För att förfina sin teknik på denna bestämde han sig för att även bekanta sig med klassisk kontrabas. Och nu infann sig aha-upplevelse nummer två.
– Mitt intresse styrdes helt och hållet över till den klassiska musiken. Jag gillade att det var så organiserat och genomtänkt, och så hade jag som sagt fått nog av sladdar och elförstärkning.
Jacob Bartilson la all sin tid på kontrabasen.

– Det är väldigt svårt att börja spela ett helt nytt instrument i den åldern, men jag var envis och övade massor.
Efter ytterligare folkhögskolestudier, denna gång i Arvika, kom han in på Musikhögskolan i Göteborg. Övning ger som bekant färdighet, men att på bara ett fåtal år öva upp en tillräckligt stor skicklighet för att kvalificera sig för högre studier i ett instrument måste väl ändå kräva en talang utöver det vanliga? Nej. Jacob Bartilson skakar bestämt på huvudet.
– Jag tror inte på det där att människor föds med olika talanger inom specifika områden. Det handlar om envishet och intresse. Och just i den åldern tror jag att väldigt många drabbas av någon form av besatthet, de hittar något som de verkligen vill genomföra, och så gör de det.
En teori som illustreras ganska väl av hans egen historia. För om det är vilja och envishet som leder till framgång, tar det förstås tvärstopp om viljan plötsligt tryter. Vilket var precis vad som hände Jacob Bartilson år 2001, när han just flyttat från Göteborg till Malmö för att avsluta sina studier här.
– Det var helt enkelt inte kul längre. Kanske handlade det om att jag inte kunde leva upp till mina egna höga krav. Att jag utvecklades för långsamt. Jag vet faktiskt inte riktigt.

Han hoppade av skolan och började i stället jobba på en metallindustri i Vellinge.
– Det var himla roligt att lära sig en helt ny grej. Och så var det skönt att göra något som var så väldigt konkret. När man har svetsat ihop en grej så finns den kvar, till skillnad från musiken som försvinner så fort du spelar den.
Och något misslyckande såg han det inte som, att ha avbrutit studierna i förtid.
– Nej, absolut inte. Så ser jag inte på livet. Jag tycker att det handlar om att pröva många olika saker.
Fast så småningom kom lusten att spela krypande tillbaka.
– Ja, jag bestämde mig för att ge det en chans till. Och nu hade jag bytt attityd, och bestämt mig för att låta saker och ting ta sin tid.

Den här gången gick det bättre. Han tog examen och byggde snabbt upp ett digert cv som omfattade bland annat Kungliga Kapellet i Köpenhamn, Malmö Symfoniorkester, Malmö Opera, Norrlandsoperan och Värmlandsoperan. Han uppträdde även som solist med Lunds nya kammarorkester.
Och så mitt i all framgång – en ny tvärnit.
– 2008 tog det stopp igen. Det var dags att göra något annat, kände jag.
Den här gången bestämde han sig för att ta tag i ett intresse som länge följt honom, parallellt med musiken.
– Jag har alltid gillat ekonomi, och nu var det ju finanskris och allt. Jag ville gärna veta mer om mekanismerna bakom.

Han började läsa ekonomi vid IHM Business School, men höll bara ut i ett halvår.
– Sedan gjorde jag ett inhopp här på Operan, och kände att detta är ju bara så jäkla kul. Så nu fortsätter jag med musiken. Tills jag tröttnar nästa gång, haha.
Han skrattar, men menar samtidigt allvar. För det finns ju så mycket man kan göra.
– Jag gillar till exempel att renovera, och har byggt om både kök och badrum hemma. Det är kanske något man skulle kunna spinna vidare på, jag har ju dessutom en elkompetens i botten.
Man får helt enkelt se vad som händer.
– Just det, vi får se. Det kan bli precis vad som helst.