Rim och ramsor är viktiga för ett barn språkutveckling, det visar all forskning. Redan små barn kan memorera ramsor eller komma ihåg rimordet sist i varje strof. Vem av oss som fick läst för oss när vi var små minns inte enstaka rim eller strofer ur till exempel Arosenius Kattresan eller Elsa Beskows Sagan om den lilla lilla gumman.
Många av de gamla klassikerna håller än men visst finns det utrymme för nya också! Om de är bra förstås.

Räven i den kolsvarta natten med text av Alison Green och bild av Deborah Allwright (Rabén & Sjögren) är en variant på sagan om vanten, den gamla ryska folksagan där till slut alla skogens djur övernattar i en borttappad vante. Här är det i stället kaninens bo som blir tillflyktsort för djur efter djur som i mörka natten blir rädda för räven. Här kommer en anka, en mus, ett lamm och hör och häpna, en liten rävunge. Honom blir kaninen mycket tveksam till att släppa in. Men han är ju pytteliten och har tappat bort sin mamma i den mörka natten, så låt gå. Men vem är det som knackar på dörren nästa gång? Mysiga, murriga illustrationer ger en riktigt kuslig men samtidigt hemtrevlig känsla som harmonierar väl med texten som bitvis är rimmad och bitvis full av ljud, det är pang, klonk och knackelibank både här och där. En riktigt rysmysig godnattsaga att somna till.

Visst är retro väldigt inne, det märks inte minst på Önskedagen av Laura Leuch, text, och Marc Boutavant, bild (Rabén & Sjögren). Med en liten kort vers på varje sida sitter en pojke och önskar att han vore olika djur. Det är inte speciellt fantasifullt, men visst kommer det lilla barnet att utbrista krokodil, igelkott och kanin när versen lägger upp för ett rim. Hela boken luktar femtiotal, till och med pappret känns som om det vore sextio år gammalt.

Betydligt gulligare och roligare är En liten skär och alla tvärtemotiga brokiga av Carin och Stina Wirsén, mor och dotter, speciallärare och illustratör, kända för sina fina bilderböcker om Rut och Knut som de belönats med Elsa Beskow-plaketten för, (BonnierCarlsen). Detta är den femte boken om "liten skär", som i likhet med de tidigare har den lustfyllda språkleken som syfte.
Korta och lustiga verser presenterar olika figurer som oftast är i motsats till varandra. Men det är inte de vanliga pekboksmässiga stor och liten, lång och kort och sådant utan mer avancerade beskrivningar som pratsam och stum, rädd och trygg eller stark och klen. Det är ingen sammanhängande berättelse men det gör inget. Tillsammans med de väldigt uttrycksfulla, färgstarka men samtidigt enkla teckningarna blir det en härlig bilderbok att läsa om och om igen.
Jag avslutar med att citera en del av avslutningsversen:
Finurliga figurer är vilda och brokiga,
rena eller lortiga, fnissiga och tokiga.
Så är det!