Båda är de rutinerade musiker och har varit i branschen i flera år. Deras vägar korsades på riktigt när Christine gästade Erikas band Small Flower Crack Concrete under en kortare period, och nu spelar de även i hop i bandet DunDun som de har ihop med Henrik Hoffer, Magnus Sveningsson och Lars-Olof Ståhle Johansson.

Under våren upptas dock den största tiden för både Erika och Christine åt att marknadsföra sina nya soloalbum som släpps till hösten. När de berättar om sin musik går det inte att ta miste på den passion och drivkraft som finns, samtidigt som de själva säger att de många gånger kan tröttna på de förhållanden som råder inom deras bransch. Som att inte få betalt för spelningar.
– Man tjänar mer på att spela skivor på en klubb i ett par timmar, säger Christine Owman.

Erika Rosén håller med och tillägger att hon tycker det är ofattbart att så många inte respekterar yrket.
– Musiker blir inte bara snuvade på spelningar, man kan ladda ner musiken gratis, även om det är en annan diskussion. Men hur ska musiker försörja sig? Det är som om en snickare skulle börja lägga tak gratis. Tyvärr slutar det ofta med att musiker ändå spelar gratis, för att man drivs av passionen till musiken.
Erika Rosén och Christine Owman som båda har turnerat i Tyskland i andra konstellationer har nu slagit ihop sina soloprojekt, lagt ner gitarrerna och ukulelen i fordralen, packat väskorna och begett sig till Tyskland för en veckas turné. Enligt båda ser musikbranschen helt annorlunda ut där. Musiker är uppskattade på ett helt annat vis än hemma.
– Jag skickade runt spelförfrågningar till tolv ställen runt om i Tyskland och fick ett positivt svar av alla och blev bokade av sex stycken. Hemma i Sverige brukar man sällan ens få ett svar, säger Erika.
- Ja, det är en helt annan musikkultur i de flesta länder utanför Skandinavien. Överlag är det ett större intresse för ny och originell musik utomlands, säger Christine Owman som har stor erfarenhet av spelningar i Europa.

Erika instämmer och berättar att det finns många bra svenska band som aldrig får spelningar i Sverige för att de inte vill spela gratis, utan istället får söka sig utomlands, där de alltid får någon ersättning.

– Det finns ett jättebra svenskt band som heter Hell on Wheels, men de har jag sett i Tyskland och inte hemma i Sverige. Så det är många som får åka i väg till andra länder för att se svenska akter, och det finns många bra svenska band som Sverige aldrig får ta del av.

Både Erika och Christine har upplevt att svensk musik har bra rykte i Tyskland. Att det finns någon kvalitetsstämpel över det.
– Det är faktiskt en helt annan grej att spela i exempelvis just Tyskland. Publiken är intresserad på ett helt annat sätt, där går man dit för att se bandet spela, inte för att vänta ut att det ska ha spelat klart så att klubben kan börja, som det tyvärr ofta är i Sverige. Och arrangörerna är mycket mer positiva. De välkomnar en, ser till att bandet får mat, och kan ställa sina grejer någonstans. I Sverige får man på vissa ställen vara glad om personalen på spelställena hälsar på en, säger Erika.

Trots att de tycker musikklimatet i Sverige är hårt anser de att Malmö är den stad som är bäst för musiker i landet.
– Just livemässigt är Malmö en stad med fler möjligheter för att utbudet av scener är bättre och mer varierat, säger Christine.
– Men man har blivit trött på att spela gratis, säger Erika. Som musiker vill man kunna välja att ibland spela gratis om det är för en sak man stödjer, som Möllevångsfestivalen. Jag tror att det hade betytt mycket för många musiker om de hade fått en femhundring för en spelning i alla fall. Och framförallt ett trevligt bemötande.