Facebook känns som "Fejkbook"

Av Corinne Bonder 5 APRIL 2010 23.00

För några år sedan fick jag ofta många personliga mejl, riktade enbart till mig. Men i takt med att Facebook, det sociala nätverket på internet, växte blev mejlen allt färre. Jag kände mig till sist pressad att gå med, vilket jag gjorde.

Jag fann snart att Facebook inte handlade så mycket om djupare sociala relationer.
Snarare väldigt ytliga. För mig kändes Facebook som "fejkbook".
Vänskapsrelationerna underhålls med vänster hand. Ett par meningar om sig själv då och då, ibland tillsammans med några bilder, som riktas till alla i nätverket – alla "vänner".
Typ: "I dag krattar jag i trädgården".
Någon rad som renar samvetet utan att man behöver anstränga sig.

För mig känns det som att Facebook främst handlar om att samla så många "vänner" som möjligt.
Jag fick snart massa inbjudningar från personer som jag knappt kände ens i grundskolan.
Livet går ju vidare och vänner kommer och går.
Bara för att man en gång gick i skolan tillsammans betyder ju inte att man har något gemensamt i dag.

Efter ett tag lämnade jag Facebook.
Jag insåg att jag föredrar mejl med ett specifikt innehåll i stället för urvattnade meddelanden. Liksom jag föredrar möten med riktiga människor i stället för att hänga framför datorn.
Nu har det gått en tid och jag står återigen vid ett vägskäl.
Känslan finns att jag åter måste gå med i Facebook för att inte missa något.
Jag inser att det finns en risk med att stå utanför. För att hålla koll på vad som händer måste du vara med.
För att så många andra är det.

Det som avgjort saken är att en bekants pojke har hamnat på sjukhus.
Jag inser att enda sättet att hålla kontakt med honom och få veta hur han mår är via Facebook.
Jag går alltså åter med i något som jag hade bestämt mig för att hålla mig utanför.

Men nu är "fejkbook" här för att stanna och det är bara att försöka förhålla sig till det. Ytligt eller inte.