Unga brandmän gör byn säkrare

För egen del finns det dubbel anledning att glädjas. När bålet väl är till ända kommer nämligen byns juniorbrandmän att stå för släckningsarbetet. Juniorerna är tillbaka efter några års frånvaro.

Ett arbete som startade 1984 fick ett abrupt slut när brandbilen togs ifrån oss för några år sedan. Men nu är den, efter ihärdigt arbete och ett visst mått av tjat, tillbaka. Det är vi i deltidskåren glada över. Liksom vi glädjer oss över att åter ha kunnat starta verksamhet för juniorbrandmän.

Varför är det då så viktigt att ett antal ungdomar i sjunde till nionde klass får bli juniorbrandmän. Ett svar är att en del av de som inte attraheras av sporter får en annan meningsfull sysselsättning vid sidan av skola och fritid. Ett annat svar är att det kommer allmänheten till del genom att fler lär sig första hjälpen och hjärt- och lungräddning. Men det viktigaste svaret är ändå att kunskap kan föras vidare till hela årskullar av byns ungdomar genom dessa unga ambassadörer för brandkåren.

Juniorbrandmännen kan förhoppningsvis förmedla brandskydd och ansvarstagande på skolorna och bland vänner.
Vi får också en möjlighet att, via juniorerna, visa varför anlagda bränder och till synes oskyldig lek med eld kan skapa katastrofer. En eld som sprider sig från till exempel en soptunna kan i värsta fall innebära livsfara för andra. Det kostar pengar, som föräldrar får betala via skattesedeln. Det kostar pengar som innebär att det måste sparas på andra saker i samhället.

Juniorerna lär sig ansvarstagande och skötsamhet. Det är deras motprestation för den tid vi brandmän ställer upp med på ideell basis. De får vara med på övningar och bland annat simulera offer. Vi får visa att vi inte är några tuffingar utan blir berörda som alla andra när det händer hemska saker vid bränder och olyckor.

Jag hoppas vi ger dem en bra skola. Och jag är säker på att vi får massa bra saker tillbaka. Inte bara vi som är deltidsbrandmän utan hela Genarp.