Deléns från Marieholm har ställt siktet mot stjärnorna.

På vita väggar i källaren hänger planscher och lp-skivor med förebilderna.
Här hänger Vikingarna, Lasse Stefanz och Thor-Leifs.
De har satt upp sin egen bild också. Proffsfoto med fyra unga herrar i matchande rödrutiga skjortor.
"Deléns" står det. Utan z men med en liten stjärna över andra e:et.
– Vår nisch är att köra riktig traditionell och genuin dansbandsmusik, säger Christoffer Delén som bildade bandet tillsammans med sin bror Philip och grannen Pierre Nilsson 2006.
Ett par år senare bestämde de sig för att satsa på musiken, nystartade dansbandet och fick förstärkning genom Martin Johnsson. De letar fortfarande efter en ung gitarrist.
– Men mycket ska klaffa för att det ska bli bra. Vi vill ju verkligen leva på det här och dessutom fortsätta att vara ett ungt band, säger bröderna Delén som båda hoppat av skolan för att hinna med.

I Deléns menar herrarna dessutom att det finns många unga dansband men att de flesta gör sitt för att föryngra och modernisera dansmusiken.
– Men vi vill inte vara som Barbados, vi vill vara som Thor-Leifs, säger Martin Johnsson som förutom klaviatur spelar både dragspel och saxofon.
"Töntigt" tycker en del. "Bra" tycker andra.
– I skolan kan de inte fatta hur jag kan spela i ett dansband – men jag tycker att det är jätteroligt så de får tycka vad de vill, säger Pierre Nilsson.

Nischen som det unga dansbandet med klassisk repertoar har dessutom börjat ge utdelning.
Bandet har knutits till ett bokningsbolag, blixtinkallats för att ersätta Danny's på Granbacken, släppt en singel och varit en hårsmån från att komma med i teves "Dansbandskampen".
– Vi kommer att söka till teve i år igen, säger Pierre Nilsson och hoppas på en plats bland stjärnorna.
Under tiden fortsätter de att spela på privatfester och danspalats – planen är att kunna försörja sig på musiken.
– Målet är att bli ett av Sverige största dansband, säger Christoffer Delén som liksom resten av bandet växt upp med dansmusiken omkring sig.
– Inte så att någon i närheten haft en orkester – men det är ju den här typen av musik som föräldrarna lyssnat på. Jag hade ett coverband för några år sedan – men det blev för mycket att hinna både. Och när jag var tvungen att välja var det inget snack. Det blev såklart dansbandet, avslutar Christoffer Delén.