Det har varit en omtumlande tid för 40-åriga Köpenhamnsbon Jade Ell de två senaste åren. Både hennes biologiska mamma och pappa gick bort kort efter varandra och med en uppväxt i en fosterfamilj var det många frågor och framförallt delar av sig själv Jade skulle lägga på plats.
– Jag har ju haft kontakt med dem genom åren, men det är väl först när jag blivit äldre som jag verkligen kunnat se sidor av mig själv i dem och som olika situationer klarnat, säger sångerskan.

Jade befann sig i Tyskland när hon tog emot beskedet att hennes biologiska mamma hade gått bort. Ensam på ett hotellrum visste hon varken vad hon skulle göra eller ta vägen.
– Jag kunde inte göra något annat än att skriva om upplevelsen. När jag kom hem och det var begravning fick jag en ny kontakt med min riktiga far som bodde kvar i torpet de alltid bott i, långt in i skogen i Värmland.

Man bara en kort tid därpå gick även hennes biologiska far bort. Som enda barnet stod Jade nu själv, med ett hus hon knappt lärt känna, med en oändlig massa prylar och minnen som skulle gås igenom och tas hand om.
Det var här musikprojektet Ellen föddes och som skulle leda till "Mourning this morning" – ett album om hur det är att lära känna någon i efterhand via foton och brev. Namnet Ellen tog hon efter sin biologiska mormor.
– När jag kom till huset hittade jag så mycket detaljer, det var precis som att min far ville jag skulle hitta vissa saker, han hade skrivit tydliga anteckningar. Men han har alltid varit mycket praktisk.

Jade Ells far hade bland annat lämnat ett stort antal verktyg efter sig, en samling som Jade lite skämtsamt säger skulle platsa på ett museum.
– Jag har använt mig av dessa verktyg i Ellens musik. Jag har lekt fram ljud med allt från skruvmejslar till bjällror. Det var så otroligt befriande att kunna göra den här musiken under ett annat namn och verkligen göra det jag kände, få utlopp för alla känslor.

Du har ju bearbetat delar av din sorg genom låtarna, hur är det att framföra dem live? Är det jobbigt?
– Jag har ju gjort jättemånga spelningar innan Ellen-projektet som blivit personliga av andra skäl, mycket för att det är lättare att knyta an en kontakt till de som lyssnar då. Vi är ju trots allt människor allihopa. Man blottar sig och det finns en igenkänning. Men när det gäller Ellen-låtarna så var det tur att jag repade ett par gånger med mina musiker innan första spelningen, för jag blev väldigt rörd. Nu har jag ändå framfört dem ett par gånger så det känns lättare.
– Jag har dessutom tron att vi lever vidare, och jag tror att både Ellen och mina biologiska föräldrar är glada över den musik jag skapat och de minnen och känslor jag fört fram.

På torsdagen tar Jade Ell tåget över till Malmö för att spela på Vinylbaren med Ellen-projektet.
– Malmö är mitt förhållande till Sverige. För mig är det skönt att komma över till svenska sidan ibland, och jag tycker om att åka till Malmö och bara strosa runt. Jag känner inte jättemycket folk, men det kan ockskå vara skönt, så jag hittar mina egna ställen där jag trivs.