– Jag är jättetrött på det här. Det är några få som förstör för alla andra här. Nu måste polisen bli hårdare och ta tag i dem som håller på.

Hiba Shaker är mäkta irriterad när vi träffar henne tillsammans med barnen Josef och Elias Bilal. De har precis varit på besök hemma hos mormor och morfar på Ramels väg, Hibas barndomskvarter. Nu bor hon i Lund men är hos föräldrarna varje vecka.

I Herrgården bor hennes familj, gamla grannar och vänner. Vanligt folk som lever, jobbar och tycker om sin plats på jorden, Ramels väg.

– Men varje gång sånt här händer drabbar det alla. Nu funkar inte kabelteven efter att det brunnit i källaren. Och så får Rosengård ännu sämre rykte, konstaterar Hiba Shaker, som passar på att berömma polisen för ett snabbt och bra agerande under onsdagskvällen.

Våren har kommit till Herrgården. Ett par utbrända bilvrak, de förkolnade resterna av Drömmarnas hus soptunnor och en eldhärjad arbetsbod är i stort det enda som vittnar om onsdagens stökigheter, stenkastning och polisnärvaro. Gårdarna mellan de gula höghusen gapar tomma. Vaktmästarna krattar i rabatterna mellan nyklippta buskar.

Utanför Mini livs hänger Nader Hadrus, Samih Darbas tillsammans med Redzo Bajran, som jobbar i butiken.

– Det händer alltid något här, det bara är så. Men just i går kväll stängde vi nio för att hinna hem och se matchen, Barcelona du vet. Så jag var inte här när det hände. Men min bror i Makedonien ringde och ville veta vad som hade hänt. Det var redan på nyheterna där nere, det går snabbt.

Redzo Bajran vill gärna se att polisen agerar tuffare, men samtidigt inte. Det är svårt det där, konstaterar han.

Samih Darbas är mer kritisk och menar att polisens provocerar fram bråk. Att det handlar om ungdomars ilska mot polisen vilket kanaliseras ut i bränder, stenkastning och upplopp.

– Polisen är alltid på oss. De stoppar oss för skitsaker och bevakar oss hela tiden. Varför jäklas de bara här och inte i andra delar av stan?

Å andra sidan tycker Redzo Bajran att det finns justa poliser och dem välkomnar han. Samtidigt är han är övertygad – situationen blir bara värre med polisnärvaro.

Alla håller inte med. En kvinna, som vill vara anonym med motivering att hon är svensk bosatt på Ramels väg, berättar om svårigheter att få polisen att komma när det händer något.

– Det är tröstlöst att få till svar "och vad tycker du vi ska göra?", säger hon och visar bilgaraget som ständigt är utsatt för bränder. Just nu pågår ännu en ommålning efter förra veckans garagebrand.
Samtidigt vittnar kvinnan om trivsamma kvarter, med bra och välplanerade lägenheter.

– Vi har trevliga grannar, här är grönområden. Hur fint som helst. Men om ingenting görs åt klicken som förstör är risken stor att vi snart har ett medborgargarde som tar saken i egna händer.

Ahmed Alqadoni är en som försökt ta just saken i egna händer. Han flyttade till Herrgården från Ronneby för ett år sedan. Ett lagerjobb i Malmö blev hans och tillsammans med fru och barn flyttade han in på Ramels väg. Han vantrivs och vill bara flytta.

– Men det finns inga andra lägenheter. Jag har varit på MKB flera gånger, de har ingenting.
Hur kan situationen här bli bättre?

– Genom att föräldrar inte låter sina barn vara ute på kvällar och nätter. De har ingen koll på vad de gör, menar Ahmed Alqadoni.

Vad som händer nu råder det delade meningar om i kvarteren. "Ingenting" kontra nya upplopp med hjälp av gäng från andra delar av Skåne, är svaren.

Ahmed Alqadoni:
– Vi kan ändå inte göra något, vi som bor här och måste upp och jobba. Vi håller oss inne på kvällarna, något annat kan vi inte göra.