Framgång byggs på konkurrens och bra villkor

En annan är goda träningsförutsättningar. I Södra Sandby finns en, medan den andra saknas.
När jag talar om framgång så tänker jag kanske främst på damfotbollen, som har både bredd och spets.
Jag tror att konkurrensen mellan Södra Sandby IF och Hardeberga BK har bidragit till att stimulera såväl ledare som spelare.

Båda klubbarna vet att de kan mista spelare till grannklubben om de missköter sig, en medvetenhet som också medfört att klubbarna är duktiga på att samverka när så behövs. Ett exempel på detta är innefotbollsturneringarna i Killlebäckshallen.

Då och då förs tanken fram att klubbarna bör slås samman. Det tror jag, såhär från åskådarplats, är helt fel väg att gå. Alla som varit engagerade i föreningsliv känner till hur svårt det är att samla ideella krafter. Om klubbarna slås samman innebär det inte automatiskt ett överskott på ledare. Min farhåga är att de snarare blir färre efterhand.
Och utan konkurrensen från grannen pressar sig kanske varken spelare eller ledare det där lilla, avgörande, extra.

Det klubbarna verkligen behöver, å andra sidan, är bättre förutsättningar. I dag skjutsas ungdomar runt till konstgräsplaner i hela kommunen. Det tar tid och det krävs ännu mer av ideellt arbete i form av chaufförer.
Det är dags att satsa på konstgräs även i Södra Sandby. Till min stora glädje läste jag för ett tag sedan här i Skånska Dagbladet att Anders Almgren (S), oppositionsrådet, vill satsa på fler konstgräsplaner i kommunen.
Vi får hoppas att det verkligen blir så och att alla partier ställer upp på den ambitionen. Jag är övertygad om att varje satsad krona på ungdomars fritidsaktiviteter, som till exempel fotboll, ger mångfalt tillbaka.

Jag växte själv upp i en liten by, Vanstad, och vet hur mycket en förening kan betyda för ortens sammanhållning och liv. Och fotbollen höll verkligen samman Vanstad, med sina dåvarande 100-150 invånare.
Min egen fotbollskarriär var blygsam. Höjdpunkten inträffade i YA-cupen i byn när jag var 16 år.
Det snackades allmänt om hur dåliga vi var i fotboll. Våra motståndare skämtade om oss och sa att vi inte ens kunde slå vårt eget reservlag. De trodde att de skulle vinna med tvåsiffrigt.
Det var bra tändvätska. Vi vann med 2-1, och jag gjorde det ena målet.