En förlorad kamp gav framgång i nästa

På den tiden var jag ordförande i byarådet och vi drev en intensiv kampanj för att rädda Forsans. Vi såg inte bara kiosken som en naturlig samlingspunkt för Dalbyborna, utan även som något av en kulturinstitution - med tanke på att den funnits och drivits av paret Fors under 40 år.
Vi hade hela 1100 namnunderskrifter - vilket visade på Dalbybornas engagemang - för Forsans sak.
Men vi förlorade.

Då kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att det nederlaget skulle leda till framgång i en annan kamp.
Jag talar naturligtvis om Slöjdboden, som jag berättat om i den här spalten under ett halvt års tid.
I tisdags fick vi i Kulturkvadranten beskedet vi väntat på av servicedirektör Per-Olov Järvegren.
Vi får köpa Slöjdboden.
Flera lösningar har varit på tal. Det slutade med att vi blir ensamma ägare till huset. Priset stannade på 300 000 kronor. "Vi" är i sammanhanget Kulturkvadranten och Dalbybor som vill bli medlemmar i vår ekonomiska förening.
Kommunen har varit en tuff men också förestående motpart. En motpart som slutligen gick oss till mötes på de flesta punkter och det är vi naturligtvis oerhört tacksamma för.

Hur hänger då Forsans ihop med Slöjdboden? För den som har gott minne handlade nedläggningen av Forsans samman med försäljningen av Slöjdboden. Kiosken låg nämligen på Slöjdbodens tomt. Att Forsans försvann öppnade för det som nu blivit verklighet: att Slöjdboden blir en portal till hela klosterområdet. Ett område med enorma möjligheter för Dalby, såsom ett "nytt" Uppåkra. Ett kulturarv som kan generera massor, inte minst turism.

Vid ett symposium som nyligen hölls i Dalby, i samband med kyrkans jubileum, samlades forskare från hela Europa i Dalby. Klosterområdet hamnade naturligtvis i strålkastarljuset, liksom Kulturkvadrantens ambitioner att utveckla området och öppna det för allmänheten. Kulturkvadranten fick uppmaningen att verka som en katalysator för olika intressen och idéer. Det är inget liten uppdrag att jämka samman önskemål från tunga aktörer som Statens fastighetsverk, stiftet, Länsstyrelsen i Skåne, Lunds kommun, Riksantikvarieämbetet med flera. Men vi ska, med vår drivande ordförande Kerstin Brattgård i spetsen, försöka att ta oss an detta inspirerande uppdrag.

Men vi behöver stöd, inte minst från Dalbyborna. Jag efterlyser synpunkter och förslag: Vad önskar ni ska hända med främst Slöjdboden? Vilka funktion och innehåll ska den ha för att betjäna byborna och klosterområdet på bästa sätt? Allt som händer med klosterområdet kommer givetvis ske i nära samråd med familjen Jeppsson, arrendator av Kungsgården.
Jag vill också uppmana Dalbybor att teckna andelar i den ekonomiska föreningen som ska äga Slöjdboden. Vi ser hellre att 300 personer tecknar sig för vars en andel, än att färre tecknar större andelar. Ju fler vi är, desto större lokal förankring.
Slutligen vill jag sända en hälsning till familjen Fors. Hoppas att ni känner er bekväma med det som trots allt kom ut ur processen. Vi förlorade en kulturinstitution men vann en annan.