– Det har anor ända tillbaka på 1890-talet, säger Per Ola Olsson, intendent emeritus för Konstifiket.
Det gör det till en av de äldsta traditioner som fortfarande lever kvar och söndagens lockade allt från små barn till gamla karnevalister.
Skapandet är helt fritt, men verken får inte ha någon titel.
– Under diskreta och lätt spritindränkta former kommer sedan konstfikets intendenter att namnge verken som också kommer att tillskrivas nya konstnärer, säger Per Ola Olsson.

Han menar att man därmed finner den platoniska världen bakom den chimär som själva målartillfället utgör.
Det gäller att hitta de högra andarna och detta görs bäst när intendenterna försatt sig i ett särskilt spirituellt tillstånd.
Under karnevalsdagarna visas verken, guidade av konstfikets intendenter och deras oväntade tolkningar.
Tavlorna kommer sedan att auktioneras ut.
Faktum är att väldigt många de runt 200-250 tavlor som målas varje konstfik brukar gå åt.
– Det brukar ge rätt mycket pengar, säger Per Ola Olsson och svär över de "vänner" som trissar priserna på hans kära barns målningar varje karneval.
Konstifiket har också kommit att bli något av ett familjenöje som inte minst passar det gäng av gamla studentaktiva som arrangerar tillställningen.
– Det är ett riktigt gammelmansnöje, slår Per Ola Olsson fast.