Livet är inte Gulag men heller inget hotell

Grannen syftade på att mina tre söner så ofta hjälper till. Det är sant att de gör det. Men knappast frivilligt.
Det handlar om en mix av tvång och mutor. Anledningen är att jag tycker det är viktigt att barn får lära sig att ta ansvar och hjälpa till.

Det är inte helt enkelt att få unga att arbeta. När jag tyckte att äldste sonen, 14 snart 15 år, skulle leta sommarjobb tittade han oförstående på mig:
- Varför då?
- Du vill väl tjäna egna pengar?
- Nej, jag vill softa med mina polare.
- Men ska inte de jobba?

Jag medger att jag har drag av curlingföräldern som sopar vägen för mina barn. Men jag är också ett barn till föräldrar som är födda på 40-talet. För dem var det en självklarhet att arbeta och göra rätt för sig. Det har smittat av sig på oss 70-talister - deras barn. Det är klart att mina barn ska få ha sommarlov, men de ska även testa på att jobba. Unga av i dag behöver alltför sällan arbeta, eftersom vi ger dem det mesta i alla fall. Kläder, mat, datorer, prylar.

Därför blev jag glad när min son, snart 12 år, letade sommarjobb på egen hand. Det är inte lätt i den åldern men han ordnade ett till slut. Han ska måla om ett uthus till mormor och morfar. Grannens dotter, 18 år, sommarjobbade förra året på min mans byggfirma. Hon går naturvetenskaplig linje och byggbranschen ligger väl kanske inte direkt i linje med hennes intresse. Men hon var villig att lära sig. Hon var rädd för spikpistolen i början men efter ett tag snickrade hon, byggde och gjorde allt möjligt.

Jag tror att arbetsmoral är något som vi inte ska underskatta när vi uppfostrar våra barn. Det lär dem att klara sig själva och ta ansvar. Den dag mina tre söner flyttar hemifrån vill jag inte att de ska vara några slashasar. Då blir det bara värst för dem själva. Som jag brukar säga till dem: Kläder ska tvättas och toaletter ska städas. Livet är inget hotell.