Polisen övergav
Rosengårdsborna

Förr arbetade Rosengårds närpolis intensivt med att skapa förtroende bland invånarna. När cyklande poliser ersattes av radiobilar tappade man den kontakten.

Mats Svensson, närpolis på 90-talet, beklagar utvecklingen.
– Vi tappade till viss del kontrollen i stadsdelen.
Han är övertygad om att minskningen av antalet närpoliser i slutet av 90-talet har påverkat de senaste årens oroligheter i Rosengård.
– Om den inte hade gjorts så tror jag inte att man hade haft de problemen mot myndigheterna som syns i dag.

Han jobbade som närpolis i Rosengård 1993-2006 och vill minnas att de sammanlagt var drygt 50 poliser innan nedskärningen. I början av sin tjänst i Rosengård hade han tid att cykla runt i området för att få kontakt med ungdomarna. Mats Svensson stannade till på fritidsgårdarna regelbundet. Det var inget enkelt jobb.
– Reaktionerna var ju i princip: vad fan är det som katten släpat in? Men med tiden lärde jag känna ungdomarna och man blev uppskattad.

Men i slutet av 90-talet försvann en stor del av den kontaktyta som poliserna hade skapat.
Styrkan halverades och fokus hamnade på så kallad radiobilkörning.
– Vissa sökte sig till andra tjänster och ersattes inte.
Poliserna åkte på uttryckningar via ledningscentralen och den personliga kontakten med invånarna försvagades.
– Radiobilkörning är ett problem. Man kör på uppdrag vilket innebär att det inte finns tid eller personal över till att jobba i området.

När nedskärningen blev aktuell gick Mats Svensson och en kollega ut och protesterade i medierna. Men beslutet genomfördes ändå.
– Visst fanns det problem i Rosengård redan då men det var förhållandevis lugnt. Och jag upplevde inte att det fanns den hatstämning mot polisen som man kan se i dag.
Den nedskärning man gjorde påverkade alltså ert arbetssätt?
– Ja, och det tycker jag att man får skörda för i dag.

Skulle du säga att ni hade en inverkan på ungdomarna under den tiden?
– Ja, det tror jag. Hade man fortsatt med den kontakten, som många av oss hade med ungdomarna, så hade man inte behövt ha 100 kravallpoliser. Jag tror att det hade räckt att en av oss gått in bland ungdomarna och sagt: för helvete gå hem med er. Det vill jag påstå i alla fall.
– Man kastar inte sten på någon som man tycker är okej.

Under våren har polisen åter igen börjat satsa på närpolisens närvaro i området.
– Men förtroendet tar tid att bygga upp igen.
Vissa poliser som åker till Rosengård har inte jobbat bland invånarna tidigare utan är bara där för att göra ett ingripande.
– Då får man inte någon bra kontakt. Det blir vi och dem så att säga.
– På min tid i området grep jag hur många som helst, men då hade de haft en kontakt med mig innan. Vissa blev förbannade på mig men många kom ofta och bad om ursäkt i efterhand.

I dag jobbar Mats Svensson på narkotikaroteln i Malmö. Men många av de kontakter han fick i Rosengård för över tio år sedan har han kvar och ungdomar kommer fortfarande fram för att prata när han besöker stadsdelen.
– Men jag märker att många har en mycket sämre attityd mot poliser.
Utan 90-talets förändringar tror han att man hade haft ungefär samma problem vad gäller kriminalitet.
– Jag tror inte att man hade vänt några brottskurvor. Men jag tror att det hade varit mindre oroligheter.

För att bryta en brottskurva tror Mats Svensson på konsekvenser för sitt handlande och att risken för att bli upptäckt är stor.
– Finns inte det så tar möjligheten att tjäna pengar och vinna respekt överhanden. Och vistas man i miljöer där någonting anses som helt okej så antar man ju själv den åsikten till sist.
– Sen ska man ju inte glömma att det stora flertalet invånare i Rosengård är ordentliga.
I början av sommaren ska Mats Svensson åter igen börja jobba i Rosengård.